REA i min shop!

Nu rear jag ut det mesta för halva priset i min shop...


Undantagen från rean är angivna.

Välkommen att fynda presenter och ting till dig själv!

Värmebölja

Februari slutade med en riktig värmebölja. Det tackar jag för... och önskar mer av den varan.

Fast allt slask vill jag inte ha. Speciellt inte det slasket som är efter E4. Jädrar vad mycket spolarvätska det går åt. Många liter. Och så skitig bilen blir.

Och det går inte alls att hålla sig från just E4. Varje vecka blir det en längre färd. Det har att göra med våra jobb (som stödpersoner inom RPK)... och så trivs jag ju i Sundsvall. Så det gör inte jätteont att åka dit. Det är bara vägen som är trist, smutsig och lång.

Nu är E4 söder om Härnösand som en ko-stig den också. Full av hål. Överallt. Tidigare var det ytterst dålig väghållning över Skule. Men det ska väl vara över snart... med snö och elände. Hålen i vägen ska väl också lagas, antar jag. Någon gång.

Solen skiner in så vackert efter hela huslängan. Ingen massa snö, som på bilden. Nu smälter det ordentligt på södersidan. Värmer, och en aning om skönare liv kan anas. Men än har vi en hel del snö kvar att skotta. Misstänker jag. Det brukar ju bli flera bakslag innan våren tagit över makten.

Just nu önskar jag mest att all blåis ska vara borta. De flesta vägarna har mer blank och halkig is än vad en hockeybana har. Än slank bilen hit... och än slank bilen dit. Men ner i diket ska vi inte!

LOWEPRO SLINGSHOT 102 AW Backpack - Black

Födelsedag 3 mars

Ett år har åter igen gått. Sedan min förra födelsedag.

Tiden går. Av bara attan. Ändå kan vissa dagar vara en evighet och mer därtill. Konstigt. Men det är ju så med tid... den varierar, trots att den inte ska göra det.

Även om jag inte fyller några märkvärdiga jämna annorlunda år i år... så har jag fått rejäla födelsedagspresenter. För det är ju självklart att jag är värd dem och att jag ska ha dem. Jag är värd allt gott och bra här i världen. Även om det inte är något märkvärdigt år jag fyllde. Bara det att jag finns - är märkvärdigt och ett magiskt mirakel. Vad jag sedan gör för världen är också stort.

Nu tycker säkert "vän av ordningen" att jag skryter för jädrigt om mig själv... men vem ska skryta... om inte jag?! Jag känner ju mig själv och vet mina kvaliteter. Så det är tur för världen och alla andra att just jag finns...

och du....

och du...

och du.

En av mina märkvärdiga födelsedagspresenter var denna kameraryggsäck. Måste ju bli mer rörlig när jag ska fotografera... tänkte jag. Tungt är det också att släpa runt på en stor fyrkantig väska.

Och denna väska använder man också som armstöd vid fotografering. Vissa av objektiven gör att kameran blir ganska tung och att jag då behöver stöd om jag inte har kameran på stativet. Här får jag även med mig trebensstativet.

Den andra märkvärdiga födelsedagspresenten får jag i veckan som kommer. I ett jättemegastort paket. Så stora paket är det nog inte så många som förunnas.

Efterverkningar

Efter helgens ivriga snöskottande kom fibrovärken som ett brev på posten.

Dumt nog tog jag Citodon. Borde ha varit vis efter förra gången jag tog dem mot värken. Men inte. Tyckte det var så jobbigt till sist med fibron att jag gav upp tankarna på att inte ta tabletterna mer.

Nu har jag helt givit upp tanken på att ta Citodon. Fy för den lede vilket jädra elände. Läste om att många tycker det blir ett skönt rus av dem. Vadå skönt? Det är så jädra obehagligt så värre har jag knappt varit med om. Det är kodeinet i dem som mycket troligt spökar till det för mig. En biverkningslista som är meterlång skulle jag säkert kunna prestera utan problem. Något så jävulskt...

och det finns det folk som missbrukar och tycker är skönt och mysigt! Fy fasen!

Nä, jag ska leva mitt prinsessliv och inte slita med kroppen. Helt klart. För lever jag prinsessliv så behöver inte fibron bråka och jag behöver inte ta smärtstillande. Enkelt och bra. Då går ekvationen ihop.

Att äta mediciner har aldrig varit min starka sida. För det första gillar jag inte att stoppa in kemikalier i kroppen. Medicin är kemikalier. För det andra är jag allergisk eller känslig mot så mycket att hälften är nog. Inte första gången jag mår pest av mediciner som istället skulle ha hjälpt mig.

Nä, skotta snö... det är inte bra. Räcker med att göra det hemma hos mig själv. Och för resten ligga på soffan och käka praliner...

eller hur?

Grattis vackra Nalle!

Grattis till gamla Nalle som idag, 22 februari 2012, fyller hela tretton år.

Nosen har blivit gråare, benen stelare... och lite mer trött är den stilige herrn. Men... still going strong.

Djävulsbett och snömassor

Så har det då stormat och snöat på snedden igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Allt för många gånger har det förekommit. För min smak alltså. Älskar ju inte precis vintern. Utom vissa fina underbara dagar.

I natt bet någon eller något illasinnat mig bak på ryggen, ungefär vid skulderbladet. Jädrar vad ont det blev plötsligt. Vet inte att jag gjort något onormalt i muskelengagemang, som skulle giva detta elände. Ska kolla mig omkring för att se om någon gjort detta... och då blir det synd om vederbörande.

Idag är det massor av snö. Både hemma och borta. Och allt ska skottas. Med ont under skulderbladet och i armen och så vidare... Lär kännas skönt. Inte. Blötsnö är det också. Jaja... Skotta borta är av nöden då byns lilla lokal är uthyrd... och det ju snöat ymnigt under ett stort antal timmar. Inte finns det någon snöskyffel vid lokalen, måste ta med egen skyffel, eller snöslungan. Trodde att det åtminstone fanns en snöskyffel. Det måste införskaffas.

Ska be Lasse att grilla mig på det onda med healing. Borde hjälpa bra då även han har "krut i nävarna". Bra att båda kan och på så sätt kan hjälpa varandra.

Kanske är det onda av ivrigt sittande vid jobbdatorn och arbeta med sommarens alla aktiviteter och med kommande framtids aktiviteter. Mycket på gång, serru!

Fibromyalgi + Magnesium, kan det vara något?

Hittade en text hos Sveriges Fibromyalgiförbund...

om fibromyalgi och magnesium.

Tar sedan en längre tid tillbaks just Magnesium, tillsammans med Kalcium... för att hålla skelettet starkt och för att hålla sendraget borta.

Sendraget kan anfalla mig någon enstaka gång... lika som att fibromyalgin fortfarande finns kvar. Dock är det lättare än vad det varit tidigare. Jag själv tror på healingen och på dessa piller. Och jag är evigt tacksam för dessa två. Utan detta hade jag inte kunnat jobba som jag gör och inte kunnat vara den trevliga människa jag är.

När kroppen värker, svider och jävlas... då vill man gärna ta alla halmstrån som ges. Detta kan vara ett bra halmstrå... att testa.

Inställningsanvisningar

"Lika som man gör inställningar i till exempel datorn och den smarta mobilen… 

så får man göra inställningar i sig själv och sitt liv.

Bort med intetsägande standardinställningar, som inte är du."

Nina 2012-02-14, del ur en funderingstext

Vacker rosalila lilja

 Till helgen ville jag ha en blomma på mitt matrumsbord. Hittade en fin lilja. Den fick det bli. Tillsammans med lila ljusglas. Vackert! Doftar ljuvligt!

Underbar!

Det sexuella samlivet

Spåra ur - kapitel II

 Matte vill så gärna ha några fina bilder på mig... så att hon kan skryta om sin valp. Ja, riktigt valp är jag ju inte längre... fast Matte säger att jag alltid kommer att vara en snorvalp. Och att det enda jag bestämmer om och äger är snoret på min fina nos. Därför...

spårade jag ur. Igen. Trots att kameran rasslade och smattrade så hann Matte inte få till några fina poseringar från min sida. Hon är slö, Matte. Eller så har hon en dålig kamera, fast hon skryter om hur fina bilder den tar.

Det kan ju inte vara mitt fel... att bilderna blir som de blir!

Spåra ur

 Ja... hej... det är jag som är den där jakthunden. ADHD-valpen. Laika Siberia. Matte skulle fotografera mig, den där februaridagen. Det började ju bra. Matte skramlade med kamerans avtryckare som den värsta paparazzi...

 bild på bild... sekundsnabbt. Hon hade nog tänkt att detta skulle bli en bra bildserie... men så började det att spåra ur...

 och spåra ur än mer... här dyker tungan plötsligt upp och hänger där som en slips... så hade matte inte tänkt...

för när hon tänkte att hon nu skulle få lite fina bilder på mig... ja... då spårade jag ur totalt.

Ni kan ju se själva!

Borta!

Sorgliga fakta..

efter datorbyte har jag inget program att göra foton i. Och kameran gråter därför. Även jag.


Kanske en hint om att sluta att larva sig med bilder och foton. Att bara andas och arbeta i sitt anletes svett.

Sorgligt!

Här och nu!

Kan höra hur tankarna går...

nu har hon äntligen lagt av med sitt "kluddande av ord"...

Men så är det inte.

Det är bara tidsbrist. Jobbar hela dagarna vid en dator. Blir ganska datortrött.
Jobbar som stödperson. Tar också en hel del tid. Utanför det ordinarie jobbet.
Går fortfarande mediala kursen. Tar också tid och ork.
Läser massor på fritiden. Läsning som är nödvändig för min fortsatta utveckling.
Arbetar på andra sätt för att även där utveckla mig, tar en hel del tid det med.
Funderar och planerar för framtiden.

Och plötsligt har jag gjort av med mer än mina 24 timmar, som även mitt dygn har. Önskar att jag kunde få ett antal timmar till på varje dygn.

Snö och strömavbrott...

börjar båda på bokstaven s. Och lika illa är de också att ha att göra med.

Nu har det snöat i ett dygn. Igen.

Strömavbrott har det också varit.

Lamporna blinkar. Och blinkar. I natt var strömmen borta. Och hundarna okomfortabla. Nicke Kolja muttrade och kom upp från biosoffan. Laika Siberia infann sig bums rakt över bröstet på mig och vibrerade.

Nu när strömmen försvinner blir det inte helt kolsvart inne. De nya ficklamporna som tänds när strömmen går fungerar bra. Men Laika Siberia ansåg att det var för mörkt ändå. Pressade fast sig på mig och körde vibrator. Börjar ana att hon alltid kommer att vara mörkrädd nu. Tyvärr.

När strömmen går blir det så tyst... så tystnaden smäller till. Inte för att det låter mycket i huset. Men tystnaden smäller ändå. Kanske är det något som låter när strömmen går. Kanske bara det att det blir helt tyst. Jag vet inte.

Ett jädra skit är det i alla fall.

Men morgonkaffe fick vi. Då var strömmen tillbaks.

Och fortfarande snöar det!

Trettondagsaftonen 2012

Gråmulen dag. Strax innan skymningen lägger sig. Lagom med snö... dvs lite, men det täcker marken i alla fall. Hembygdsgården i vinterskrud. Med adventsljusstakar i fönstren.

Man anar stillheten. Friden. Här och nu.

Och snart är det sommar igen. Och full fart.

Näää, då går jag!

Nicke Kolja som är stor och stark schäferblandis...

gillar inte "Det okända" på tv.

När spökena börjar att knacka och banka och bulta...

då dryper han iväg likt en hukande kortbent tax med hängande huvud. Räddar sig ner i bion i undervåningen. Till tryggheten i soffan. Nä, inga bankande spöken för mig, tycks han säga.

Kanske har han någon gång blivit skrämd av de som bultar och knackar hos oss.

Fast nu är det inte i samma utsträckning det sker. Bara någon enstaka gång. Och nere i undervåningen har ingen av hundarna velat vara tidigare. Nu sedan det är ganska rensat och renat ligger de gärna där. Både Nicke Kolja och Laika Siberia. Fast Laika Siberia sover inte där nattetid. Hon bara tittar till hundbrorsan...

eller om det är damen som vandrar runt där nere... som hon går och tar ett snack med.

Jag hoppas verkligen att det inte är något som skrämmer vovvarna när de får vara ensamma hemma.

Busväder

Och det regnar. Och det regnar. Och så är det snöblask. Eller snöstorm. Regnstorm. Någon dag med bitande minusgrader...

och så börjar det om igen. Blask. Blask. Blask. Is. Blask. Strömavbrott. Blinkande lampor. Mörker. Mörkt både om dagen och om natten. Ännu mörkare vid strömavbrott.

Bilden är inte från denna vinter. Detta är förra vinterns snö.

Året 2011 - II

 Det som sätter spår från år 2011 är...
att min Leia Skywalker inte finns mer. Annat än på andra sidan, men ändå med mig. Jag saknar henne oerhört. Mer än vad jag kunde tänka mig. Det är som att någon klippt av mig armen, eller benet... eller hjärtat. Nästan. Nu först fattar jag vilket starkt band det var mellan oss två. Att det fanns en mening med att hon skulle bo hos mig.

 Det som också sätter sina spår från år 2011 är...
alla de aktiviteter som håller på, eller har hållit på, hemma hos oss. Så mycket aktiviteter av andra sidan har jag inte varit med om tidigare. Det har varit både skrämmande saker och underhållande saker. Även på jobbet fick jag "äran att umgås" med husspökena. En upplevelse som jag inte glömmer.

Och den Vintergatan Healing som jag fick i april har också satt sina spår. Mycket positiva spår. Jag är mycket tacksam att jag fick vara med om denna healing.

Stora spår satte också den sittning som jag var på hos ett medium. I och med healingen i april och sittningen i september startade en utbildning som heter duga. Jag som ville stänga ner allt, har istället blivit medveten om vad jag kan. Och det är inte så lite det. Och nu lär jag mig hur den slipstenen skall dras.

Och det som också satte sina spår på år 2011...
var jobbet. Att jag plötsligt fick kliva in i rollen som husfru. Mycket arbete. Roligt arbete. Och det gav resultat. Mycket fint resultat. Det är jag glad över. Gör gärna om det.

Och nu hoppas jag och utgår från att det nya året 2012 blir ännu bättre vad gäller både erfarenhet, utbildningar och arbete.

Året 2011 - I

 Januari 2011
* Året börjar med en lördag.
* Insnöade, så pass att det inte gick att ta sig till jobbet i tid. Massor massor med snö.
* Barnbarnet fyller två år.
* Den luftvärmepump som pajade innan jul ersätts med en ny.
* Jag jobbar 75% på grund av elak fibromyalgi.
* Kallt och snöigt.

Februari 2011
* Min faster Greta vandrar vidare till andra sidan.
* Årsmöte med Jägarnas Riksförbund (Nolaskogs).
* Kompis 40-årskalas.
* Min förra gamla hund Nalle fyller hela 12 år.
* Och så allt annat dagarna innehåller men som inte räknas upp här.
* Kallt och snöigt väder.
  
Mars 2011
* Jag fyller år. Kusin fyller år. Dotter fyller år. Systerson fyller år. 40-årskalaskompisen fyller år. Svägerska fyller år. Svåger fyller år. Mors kusin och hennes man fyller år.
* Laika Siberia blir ett år.
* En Lasses kompis vandrar över till andra sidan.
* Begravning av faster Greta.
* Jag försöker mig på att jobba heltid, eller så nära heltid det går. Målar om mitt kontorsrum.
* Utbildningar på jobbet.
* Massor av spökliga aktiviteter hemma hos oss.

April 2011
* Min kära Leia Skywalker fyller tio år.
* Systerson fyller år.
* Deklarerar. Alltid lika tråkigt.
* Vintergatan Healing! Här kommer det som förändrar mycket i mitt liv, fast det anar jag inte då.
* Inser att jag är medial. Förstått det även innan, men inte vetat hur jag ska handskas med det. Ville hellre stänga av allt. Får nu hjälp och peppning vad gäller detta, av samma kvinna som helar mig.
* Påsk
* Bott ett år i Åmynnet.

Maj 2011
* Bror fyller år.
* Fibromyalgin bättre - lösningen hette Vintergatan Healing.
* Uppladdning inför sommarens arbete på Hembygdsgården.

Juni 2011
* Mor fyller år.
* Nicke Kolja fyller år.
* Upptrappning på jobbet.
* Uppskjutning jägarexamen.
* Midsommar
* Far borta ett år, på andra sidan.
* Nästan ända sedan vi flyttade in i vårt hus har det förekommit påhälsningar från andra sidan. Nu hittar vi en av dem som kommer och stökar. Denne sänds till ljuset och vi får hjälp att göra det.
* Upptäcker att Leia Skywalker är sjuk.

Juli 2011
* Nu arbetar jag bara. Fritiden går till att bara vila.Och meditera.
* Det mediala rusar på.
* 19 juli lämnar Leia Skywalker detta liv och går till andra sidan. Obotligt sjuk. Jag går i bitar... inombords. Vi hade ett mycket speciellt band oss emellan.

Augusti 2011
* Arbetar. Sliten. Arbetar. Mina tårtor är efterfrågade. Har också skapat en ny tårta.
* Stort surströmmingspartaj på jobbet.
* Hittar en kompis, från orten, som är som jag. Kul. 
* Går eftersökskurs. Skjutit "björnpasset".
* Status Quo-konsert.
* En vecka ledigt efter sommarens jobb. Välbehövt. Men jädra kul att det gått så bra för jobbet i sommar. Nästa sommar ska bli än bättre. 

September 2011
* Dotter fyller år. Bror fyller år
* Älgjakt. Men mest ett jädra regnande. Hur mycket regn som helst. Översvämningar. Avskurna vägar. Sura och blöta älgjägare.
* Går för första gången till ett medium. Allt sedan det händer massor hemma hos oss, och vi märker av aktiviteter. Omvälvande och omtumlande. Verkligen. Kan lugnt påstå att världen förändrades.
* Börjar på Qi gong.
* Börjar på Medial grundkurs.
* Tittar på nos-spår på ett fönster där ingen hund når att sätta sin nos. 

Oktober 2011
* Lasse fyller år. Mormor skulle fyllt år om hon varit i denna världen. Och samma dag till och med. Syster fyller år.
* Jobbar. Planerar nästa års aktiviteter.
* Älgjakt på helger.
* Qi gong och Medial grundkurs.

November 2011
* Son fyller år.
* Jobbar. Planering. Fotografering. Mycket inför advent och jul. Julloppis. Julmarknad.
* Qi gong och Medial grundkurs.
* Medhjälpare på storseans i Åmynnesgården.
* Denna månad inträffar att siffran ett dominerar totalt. 2011-11-11, kl 11:11:11

December 2011
* Jobbar. Julfest. Julloppis.
* Skaffat en massagebänk.
* Firar förlovningsdag, bröllopsdag och första-träffen-dag. Förutom advent, lucia, jul och nyår...
* Äntligen ledig igen.
* Medial grundkurs och Qi gong.
* Stormar. Flera stycken. Strömavbrott. Snöyra. Regnoväder. Is. Förstörelse. Mörkrädd hund. Tror att alla väder, förutom sol, har varit dominerande denna månad.

Och vi firar...

och vi firar...

och vi firar.

I december månad har vi mycket att fira. Bråda dagar. Inte bara advent, lucia, jul och nyår. Dessutom firar vi...

att vi träffades i det skälvande slutet av december
att vi förlovade oss i mitten av december
att vi gifte oss i det skälvande slutet på december

men inte samma år.


Så grattis till oss!

Det har blivit en hel del god mat. Hummer. Oxfilé. Älgfilé. Och så julmat förstås. Förutom all vanlig vardagsmat, inte att förakta.

Den fina amaryllisen har vi fått från goda vänner. Amaryllisen blommar ännu på första stängeln, med sju klockor. Och en till stängel är på väg upp. Ypperlig blomma. Snäll och vänlig.

En sammanfattning av året som gått...

hör ju också till.

Och visst kommer en sådan. Året 2011 var omvälvande och omtumlande. Mycket mer än vad ni alla anar.

I mitt huvud skriver jag årssammanfattningen... innan jag skriver den med bokstäver på skärmen.

Världsmeditationen 2012-01-01

I kväll var det Världsmeditation.

Jag var med. Likaså Lasse.

Trevligt. Människor överallt satt hemma i sina stugor och lägenheter och mediterade samtidigt.

Vilken kraft. Vilken känsla.


Tänk om alla människor på hela detta klot hade mediterat samtidigt. Det hade varit underbart. Och underverk hade säkerligen skett.

GOTT NYTT ÅR!

Ett nytt år står bakom knuten och väntar in tolvslaget. Nytt fräscht ofördärvat. Som alla andra ofördärvade år vi fått i våra liv. Om året känns fördärvat är det nog vad vi fyllt det med som har saboterat. Det är inte året som är fel, dumt eller korkat. Allt får nog tyvärr skyllas på oss själva.

Så...

fyll nu detta nya år 2012 med det bästa av allt... kärlek, glädje, lycka... och så vidare. Bestäm dig för att detta år är ditt lyckligaste år. Bestäm dig. Då blir det så...

för inget annat vågar slinka in och förstöra då du redan bestämt dig.

GOTT NYTT ÅR!

Julklapp till en flicka - L

Detta gav jag till min äldsta flicka. Finns en tanke med färgvalet. En omtänksam tanke. Som jag hoppas förmedlas när mottagaren bär detta.

Julklapp till en flicka - M

 Detta gav jag till min yngsta flicka. Finns en tanke med färgvalet. En omtänksam tanke. Som jag hoppas förmedlas när mottagaren bär detta.

Ljus i mitt hus

Fick en så fin glasljuslykta i julklapp av döttrarna. Den stora runda bakom de små. Lyser så vackert när jag tänder ljuset inuti. Den gillade jag.

Fick fem lilamönstrade ljuskoppar av Lasse. Lövmönstrade. Även de underbart snygga när ljuset lyser. Lika snygga utan att ljuset lyser... också. Mycket finare i verkligheten än på bilden. Faktiskt.

De fem lila ljuskopparna ska sammanföras med min massagebänk... är det tänkt. Inte så att ljuskoppar ska ha massage. Nej då. Men det ska höra till samma rum. Och då har jag både lila och turkosa ljuskoppar att tända ljus i när jag är där. Finns en tanke med detta.

Att ha något för händer

 Man kan ju inte vara långledig och inget göra. Eller hur? Så jag gjorde en sjal. I gröna toner.

Påbörjade en lila sjal i samma modell som den i grönt. Den ligger till sig. För alla restgarner gastade i högan sky att de ville bli något. Nu blir de till en filt, en pläd.

Så jag latar mig inte det minsta!

Mycket vind har det varit - II

Så tror vi då att det ska vara slut med strömavbrotten.

Men det kommer mer blåst. Och en hel dag till utan ström. Det går ganska bra att klara sig utan ström. Gasolbubbla att värma kaffevatten och lite mat på. Braskaminen att få värme av, och så var det ju inte så farligt kallt ute heller. Och massor med stearinljus av alla slag att få lite ljus av.

Fram på kvällen kommer så strömmen tillbaks. För en liten stund. Hinner få igång bryggaren. Och tvn. Så är strömmen borta igen. Och vi som släckt alla ljusen.

Eftersom vi är lite frusna och trötta tänkte vi se på tvn i sovrummet. Så vi ligger i sängen. Plötsligt är det så jädra mörkt igen. Blåsten dånar och smäller och låter som ett tåg rusar genom huset.

Laika Siberia reagerar direkt när det blir svart. Fort som en blixt sitter hon på mig. Skakar gruvligt. Jag försöker att slingra mig ur hennes grepp och komma åt ficklampan. Lasse får hjälpa till att baxa av en mycket tung hund som skakar som en vibrator, från mig. Så får jag tag i ficklampan och den lyser igen.

Så tänder vi stearinljusen och lyssnar på EONs sms som ramlar in stup i ett i telefonerna. Ena gången har de åtgärdat felet och andra gången meddelar de att tiden har skjutits fram. Fast det är ändå bra att EON har just den tjänsten för oss som drabbas av strömavbrott. Man får ju veta ungefär när det ska fungera igen. Och så gott som vid alla strömavbrott har de lagat snabbare än utlovat.

Mycket vind har det varit - I

Annandag jul, år 2011. Mycket tidig morgon... 05.00 


Det stora dånande blåset drabbade ju vårt avlånga land. För andra gången på kort tid. Första gången tror jag inte blåsten hade något namn... Denna gång hette blåsten Dagmar.

Fem i morse blev det kolsvart och dödstyst inne. Så tyst att det riktigt small till av just tystnad. Och mörker. Ett mörker som jag kunde ta på... riktigt känna.

Hade vaknat strax innan av att det lät som om tåget skulle gå genom huset. Eller som att huset var tåget och var på väg någon annanstans. 

Så hör jag riktigt tunga trevande steg i trappan, mellan våningarna. 

Laika Siberia likaså. Hon ligger i vår säng, kliver morrande upp. Här ska den som kommer upp från undervåningen tas. Hårt! 

Hon fattar inte att det är Nicke Kolja som navigerar sig upp i mörkret... sakta sakta. Från soffan i bion... över rumsgolvet, upp i trappan. 

I ett kompakt svart mörker. 

Det är bara så att Laika Siberia ska mota bort det som kommer. Morskt. Hon rusar i hundraåttio ur sängen. Hit kommer ingen och går med tunga steg i becksvart mörker. 

Och så bryter det stora kriget ut. Brak smäll pang krasch... 

Och dödstyst. 

Jag hade som tur var en stark batteridriven lampa i sovrumsfönstret. Vis av mörkret vid förra blåset. Rusar upp och får tag i lampan. Tänder den. Rusar ut i hallen. 

Var faen är hundarna? Hittar Nicke Kolja... förvirrad uppe i hallen bredvid gallren vid hallsoffan. Så långt hade han klarat att navigera sig fram i mörkret. Kanske blev han rädd när Laika Siberia var så hotfull. 

Går runt överallt uppe. Ingen Laika Siberia. Ingen grind omkullriven. Däremot står grinden till köket nästan helt öppen. Vem gjorde det? Den ska alltid vara stängd! 

Vänder om igen mot sovrummet och tror att hon rusat till Lasse som stannade kvar i sängen när det stora oväsendet bröt ut. Nä. Ingen Laika Siberia. 

Går mot de andra sovrummen uppe... där är hon! 

Står på tå inne i syrummet. Verkligen på tå! Chockad och förvirrad. Av någon anledning blev det nog för mycket att vara morsk och jaga bort det hon trodde skulle jagas bort. Kanske muttrade Nicke Kolja över att få en grov morrning när det plötsligt var så jädra mörkt. Och i mörkret hittade Laika Siberia inte tillbaks till sovrummet utan rusade med ett jättebrak rakt in i kompostgallergrinden i syrummet. 

Räddar Laika Siberia till rätt rum och lotsar även in Nicke Kolja dit. Sedan ligger Laika Siberia uppepå mig och är rädd och skakar. Efter ett tag kan hon krypa ner mellan mig och Lasse. 

Nicke Kolja går runt och muttrar och säger att det är för mörkt och att det låter för mycket. Han gillar inte kolsvart mörker och blåstens ljud. Sånt måste han protestera mot. 

Det var Dagmar det! Och strömmen kom tillbaks på sena eftermiddagen. Äntligen riktigt kaffe och något att stoppa i magen.

En riktigt GOD JUL till er alla!

Dan före dan före dopparedan

När jag vaknade denna dan före dan före dopparedan...

var det ganska kallt. Minus 11,1 ute. Inne var lite svalt. Inte kallt. Och sedan blev det varmt. Lite för varmt nästan... att elda i braskaminen. Men ack så mysigt.

Jag gillar att elda i braskaminen. Höra det försynta spraket från björkveden. Vi kör bara med björkved. Inget annat.

Jag gillar att sitta framför braskaminen. Laika Siberia kommer och gör mig sällskap. Tittar på elden. Vilar hos Matte. Funderar på livet. Vill bli kliad på magen.

Även Nicke-Kolja kommer en sväng och kollar vad som händer vid brasan. Han tappar dock intresset. "Elda? Vadå? Inget kul!" Och så går han igen.

Vad jag saknar i tillbehör till braskaminen och elden är några stora fina renskinn att sitta eller ligga på. Några kuddar. Men skaffar jag detta så lär skinnen få så mycket stryk att de flyttar hemifrån bums. Laika Siberia kan nog inte låta bli att spöa upp renskinnen... för att sedan käka upp dem.

Julgranen

Här den övre delen av vår sagojulgran.

I år lindade vi belysningen runt stammen. Det är alltid ett svettigt jobb att få till belysningen bra, tycker jag. Hatar att göra det. Ändå blir det jag som får göra det. I år gjorde Lasse och jag tillsammans, och lindade... och lindade... och lindade. Jamen, vad bra det blev.

Och ingenting för Laika Siberia att bita i. Hon älskar allt som lyser. Som ficklampor... och granbelysning.

Granen står bredvid soffan i vardagsrumsdelen av huset. Öppen planlösning gör att gränserna för rummen är lite flytande.


Ser att en bit glitter smitit från sin glitterplats. Fy så nedrigt. 

Julen tassar på med tunga steg

 för dag efter dag kommer vi allt närmare den stora dopparedagen. Bara fredagen kvar nu, och så en del av torsdagskvällen... då.

Hinner ni allt? Rusa och stressa? Vara förvirrad och bortkommen? Svettig och arg?

Ge upp! Det blir jul ändå. Ibland får man ge avkall på alla de traditioner och pyntningar och mat som man alltid haft. Även julen ska väl följa tiden och utvecklas. Det gör vi ju alla.

I alla fall utvecklade vi belysningen i matrummet och vardagsrummet. Till hängande stora stjärnor. Trots att de fyller upp stor del av fönstren så blev det utmärkt bra. Och blommorna får stå kvar där de stått.