Nina Lindh

Borta!

2012-02-05T11:33:00.000+01:00

Sorgliga fakta..

efter datorbyte har jag inget program att göra foton i. Och kameran gråter därför. Även jag.

Kanske en hint om att sluta att larva sig med bilder och foton. Att bara andas och arbeta i sitt anletes svett.

Sorgligt!

Här och nu!

2012-01-29T08:51:00.000+01:00

Kan höra hur tankarna går...

nu har hon äntligen lagt av med sitt "kluddande av ord"...

Men så är det inte.

Det är bara tidsbrist. Jobbar hela dagarna vid en dator. Blir ganska datortrött.
Jobbar som stödperson. Tar också en hel del tid. Utanför det ordinarie jobbet.
Går fortfarande mediala kursen. Tar också tid och ork.
Läser massor på fritiden. Läsning som är nödvändig för min fortsatta utveckling.
Arbetar på andra sätt för att även där utveckla mig, tar en hel del tid det med.
Funderar och planerar för framtiden.

Och plötsligt har jag gjort av med mer än mina 24 timmar, som även mitt dygn har. Önskar att jag kunde få ett antal timmar till på varje dygn.

Snö och strömavbrott...

2012-01-19T22:43:00.000+01:00

börjar båda på bokstaven s. Och lika illa är de också att ha att göra med.

Nu har det snöat i ett dygn. Igen.

Strömavbrott har det också varit.

Lamporna blinkar. Och blinkar. I natt var strömmen borta. Och hundarna okomfortabla. Nicke Kolja muttrade och kom upp från biosoffan. Laika Siberia infann sig bums rakt över bröstet på mig och vibrerade.

Nu när strömmen försvinner blir det inte helt kolsvart inne. De nya ficklamporna som tänds när strömmen går fungerar bra. Men Laika Siberia ansåg att det var för mörkt ändå. Pressade fast sig på mig och körde vibrator. Börjar ana att hon alltid kommer att vara mörkrädd nu. Tyvärr.

När strömmen går blir det så tyst... så tystnaden smäller till. Inte för att det låter mycket i huset. Men tystnaden smäller ändå. Kanske är det något som låter när strömmen går. Kanske bara det att det blir helt tyst. Jag vet inte.

Ett jädra skit är det i alla fall.

Men morgonkaffe fick vi. Då var strömmen tillbaks.

Och fortfarande snöar det!

Trettondagsaftonen 2012

2012-01-10T12:56:00.001+01:00

Gråmulen dag. Strax innan skymningen lägger sig. Lagom med snö... dvs lite, men det täcker marken i alla fall. Hembygdsgården i vinterskrud. Med adventsljusstakar i fönstren.

Man anar stillheten. Friden. Här och nu.

Och snart är det sommar igen. Och full fart.

Näää, då går jag!

2012-01-10T12:52:00.000+01:00

Nicke Kolja som är stor och stark schäferblandis...

gillar inte "Det okända" på tv.

När spökena börjar att knacka och banka och bulta...

då dryper han iväg likt en hukande kortbent tax med hängande huvud. Räddar sig ner i bion i undervåningen. Till tryggheten i soffan. Nä, inga bankande spöken för mig, tycks han säga.

Kanske har han någon gång blivit skrämd av de som bultar och knackar hos oss.

Fast nu är det inte i samma utsträckning det sker. Bara någon enstaka gång. Och nere i undervåningen har ingen av hundarna velat vara tidigare. Nu sedan det är ganska rensat och renat ligger de gärna där. Både Nicke Kolja och Laika Siberia. Fast Laika Siberia sover inte där nattetid. Hon bara tittar till hundbrorsan...

eller om det är damen som vandrar runt där nere... som hon går och tar ett snack med.

Jag hoppas verkligen att det inte är något som skrämmer vovvarna när de får vara ensamma hemma.

Busväder

2012-01-02T21:10:00.000+01:00

Och det regnar. Och det regnar. Och så är det snöblask. Eller snöstorm. Regnstorm. Någon dag med bitande minusgrader...

och så börjar det om igen. Blask. Blask. Blask. Is. Blask. Strömavbrott. Blinkande lampor. Mörker. Mörkt både om dagen och om natten. Ännu mörkare vid strömavbrott.

Bilden är inte från denna vinter. Detta är förra vinterns snö.

Året 2011 - II

2012-01-02T21:06:00.000+01:00

Det som sätter spår från år 2011 är...
att min Leia Skywalker inte finns mer. Annat än på andra sidan, men ändå med mig. Jag saknar henne oerhört. Mer än vad jag kunde tänka mig. Det är som att någon klippt av mig armen, eller benet... eller hjärtat. Nästan. Nu först fattar jag vilket starkt band det var mellan oss två. Att det fanns en mening med att hon skulle bo hos mig.

Det som också sätter sina spår från år 2011 är...
alla de aktiviteter som håller på, eller har hållit på, hemma hos oss. Så mycket aktiviteter av andra sidan har jag inte varit med om tidigare. Det har varit både skrämmande saker och underhållande saker. Även på jobbet fick jag "äran att umgås" med husspökena. En upplevelse som jag inte glömmer.

Och den Vintergatan Healing som jag fick i april har också satt sina spår. Mycket positiva spår. Jag är mycket tacksam att jag fick vara med om denna healing.

Stora spår satte också den sittning som jag var på hos ett medium. I och med healingen i april och sittningen i september startade en utbildning som heter duga. Jag som ville stänga ner allt, har istället blivit medveten om vad jag kan. Och det är inte så lite det. Och nu lär jag mig hur den slipstenen skall dras.

Och det som också satte sina spår på år 2011...
var jobbet. Att jag plötsligt fick kliva in i rollen som husfru. Mycket arbete. Roligt arbete. Och det gav resultat. Mycket fint resultat. Det är jag glad över. Gör gärna om det.

Och nu hoppas jag och utgår från att det nya året 2012 blir ännu bättre vad gäller både erfarenhet, utbildningar och arbete.

Året 2011 - I

2012-01-02T14:30:00.000+01:00

Januari 2011
* Året börjar med en lördag.
* Insnöade, så pass att det inte gick att ta sig till jobbet i tid. Massor massor med snö.
* Barnbarnet fyller två år.
* Den luftvärmepump som pajade innan jul ersätts med en ny.
* Jag jobbar 75% på grund av elak fibromyalgi.
* Kallt och snöigt.

Februari 2011
* Min faster Greta vandrar vidare till andra sidan.
* Årsmöte med Jägarnas Riksförbund (Nolaskogs).
* Kompis 40-årskalas.
* Min förra gamla hund Nalle fyller hela 12 år.
* Och så allt annat dagarna innehåller men som inte räknas upp här.
* Kallt och snöigt väder.

Mars 2011
* Jag fyller år. Kusin fyller år. Dotter fyller år. Systerson fyller år. 40-årskalaskompisen fyller år. Svägerska fyller år. Svåger fyller år. Mors kusin och hennes man fyller år.
* Laika Siberia blir ett år.
* En Lasses kompis vandrar över till andra sidan.
* Begravning av faster Greta.
* Jag försöker mig på att jobba heltid, eller så nära heltid det går. Målar om mitt kontorsrum.
* Utbildningar på jobbet.
* Massor av spökliga aktiviteter hemma hos oss.

April 2011
* Min kära Leia Skywalker fyller tio år.
* Systerson fyller år.
* Deklarerar. Alltid lika tråkigt.
* Vintergatan Healing! Här kommer det som förändrar mycket i mitt liv, fast det anar jag inte då.
* Inser att jag är medial. Förstått det även innan, men inte vetat hur jag ska handskas med det. Ville hellre stänga av allt. Får nu hjälp och peppning vad gäller detta, av samma kvinna som helar mig.
* Påsk
* Bott ett år i Åmynnet.

Maj 2011
* Bror fyller år.
* Fibromyalgin bättre - lösningen hette Vintergatan Healing.
* Uppladdning inför sommarens arbete på Hembygdsgården.

Juni 2011
* Mor fyller år.
* Nicke Kolja fyller år.
* Upptrappning på jobbet.
* Uppskjutning jägarexamen.
* Midsommar
* Far borta ett år, på andra sidan.
* Nästan ända sedan vi flyttade in i vårt hus har det förekommit påhälsningar från andra sidan. Nu hittar vi en av dem som kommer och stökar. Denne sänds till ljuset och vi får hjälp att göra det.
* Upptäcker att Leia Skywalker är sjuk.

Juli 2011
* Nu arbetar jag bara. Fritiden går till att bara vila.Och meditera.
* Det mediala rusar på.
* 19 juli lämnar Leia Skywalker detta liv och går till andra sidan. Obotligt sjuk. Jag går i bitar... inombords. Vi hade ett mycket speciellt band oss emellan.

Augusti 2011
* Arbetar. Sliten. Arbetar. Mina tårtor är efterfrågade. Har också skapat en ny tårta.
* Stort surströmmingspartaj på jobbet.
* Hittar en kompis, från orten, som är som jag. Kul.
* Går eftersökskurs. Skjutit "björnpasset".
* Status Quo-konsert.
* En vecka ledigt efter sommarens jobb. Välbehövt. Men jädra kul att det gått så bra för jobbet i sommar. Nästa sommar ska bli än bättre.

September 2011
* Dotter fyller år. Bror fyller år
* Älgjakt. Men mest ett jädra regnande. Hur mycket regn som helst. Översvämningar. Avskurna vägar. Sura och blöta älgjägare.
* Går för första gången till ett medium. Allt sedan det händer massor hemma hos oss, och vi märker av aktiviteter. Omvälvande och omtumlande. Verkligen. Kan lugnt påstå att världen förändrades.
* Börjar på Qi gong.
* Börjar på Medial grundkurs.
* Tittar på nos-spår på ett fönster där ingen hund når att sätta sin nos.

Oktober 2011
* Lasse fyller år. Mormor skulle fyllt år om hon varit i denna världen. Och samma dag till och med. Syster fyller år.
* Jobbar. Planerar nästa års aktiviteter.
* Älgjakt på helger.
* Qi gong och Medial grundkurs.

November 2011
* Son fyller år.
* Jobbar. Planering. Fotografering. Mycket inför advent och jul. Julloppis. Julmarknad.
* Qi gong och Medial grundkurs.
* Medhjälpare på storseans i Åmynnesgården.
* Denna månad inträffar att siffran ett dominerar totalt. 2011-11-11, kl 11:11:11

December 2011
* Jobbar. Julfest. Julloppis.
* Skaffat en massagebänk.
* Firar förlovningsdag, bröllopsdag och första-träffen-dag. Förutom advent, lucia, jul och nyår...
* Äntligen ledig igen.
* Medial grundkurs och Qi gong.
* Stormar. Flera stycken. Strömavbrott. Snöyra. Regnoväder. Is. Förstörelse. Mörkrädd hund. Tror att alla väder, förutom sol, har varit dominerande denna månad.

Och vi firar...

2012-01-01T21:42:00.000+01:00

och vi firar...

och vi firar.

I december månad har vi mycket att fira. Bråda dagar. Inte bara advent, lucia, jul och nyår. Dessutom firar vi...

att vi träffades i det skälvande slutet av december
att vi förlovade oss i mitten av december
att vi gifte oss i det skälvande slutet på december

men inte samma år.

Så grattis till oss!

Det har blivit en hel del god mat. Hummer. Oxfilé. Älgfilé. Och så julmat förstås. Förutom all vanlig vardagsmat, inte att förakta.

Den fina amaryllisen har vi fått från goda vänner. Amaryllisen blommar ännu på första stängeln, med sju klockor. Och en till stängel är på väg upp. Ypperlig blomma. Snäll och vänlig.

En sammanfattning av året som gått...

2012-01-01T21:35:00.000+01:00

hör ju också till.

Och visst kommer en sådan. Året 2011 var omvälvande och omtumlande. Mycket mer än vad ni alla anar.

I mitt huvud skriver jag årssammanfattningen... innan jag skriver den med bokstäver på skärmen.

Världsmeditationen 2012-01-01

2012-01-01T21:32:00.000+01:00

I kväll var det Världsmeditation.

Jag var med. Likaså Lasse.

Trevligt. Människor överallt satt hemma i sina stugor och lägenheter och mediterade samtidigt.

Vilken kraft. Vilken känsla.

Tänk om alla människor på hela detta klot hade mediterat samtidigt. Det hade varit underbart. Och underverk hade säkerligen skett.

GOTT NYTT ÅR!

2011-12-31T19:16:00.000+01:00

Ett nytt år står bakom knuten och väntar in tolvslaget. Nytt fräscht ofördärvat. Som alla andra ofördärvade år vi fått i våra liv. Om året känns fördärvat är det nog vad vi fyllt det med som har saboterat. Det är inte året som är fel, dumt eller korkat. Allt får nog tyvärr skyllas på oss själva.

Så...

fyll nu detta nya år 2012 med det bästa av allt... kärlek, glädje, lycka... och så vidare. Bestäm dig för att detta år är ditt lyckligaste år. Bestäm dig. Då blir det så...

för inget annat vågar slinka in och förstöra då du redan bestämt dig.

GOTT NYTT ÅR!

Julklapp till en flicka - L

2011-12-29T18:56:00.000+01:00

Detta gav jag till min äldsta flicka. Finns en tanke med färgvalet. En omtänksam tanke. Som jag hoppas förmedlas när mottagaren bär detta.

Julklapp till en flicka - M

2011-12-29T18:55:00.000+01:00

Detta gav jag till min yngsta flicka. Finns en tanke med färgvalet. En omtänksam tanke. Som jag hoppas förmedlas när mottagaren bär detta.

Ljus i mitt hus

2011-12-29T18:48:00.001+01:00

Fick en så fin glasljuslykta i julklapp av döttrarna. Den stora runda bakom de små. Lyser så vackert när jag tänder ljuset inuti. Den gillade jag.

Fick fem lilamönstrade ljuskoppar av Lasse. Lövmönstrade. Även de underbart snygga när ljuset lyser. Lika snygga utan att ljuset lyser... också. Mycket finare i verkligheten än på bilden. Faktiskt.

De fem lila ljuskopparna ska sammanföras med min massagebänk... är det tänkt. Inte så att ljuskoppar ska ha massage. Nej då. Men det ska höra till samma rum. Och då har jag både lila och turkosa ljuskoppar att tända ljus i när jag är där. Finns en tanke med detta.

Att ha något för händer

2011-12-29T18:36:00.000+01:00

Man kan ju inte vara långledig och inget göra. Eller hur? Så jag gjorde en sjal. I gröna toner.

Påbörjade en lila sjal i samma modell som den i grönt. Den ligger till sig. För alla restgarner gastade i högan sky att de ville bli något. Nu blir de till en filt, en pläd.

Så jag latar mig inte det minsta!

Mycket vind har det varit - II

2011-12-29T18:27:00.000+01:00

Så tror vi då att det ska vara slut med strömavbrotten.

Men det kommer mer blåst. Och en hel dag till utan ström. Det går ganska bra att klara sig utan ström. Gasolbubbla att värma kaffevatten och lite mat på. Braskaminen att få värme av, och så var det ju inte så farligt kallt ute heller. Och massor med stearinljus av alla slag att få lite ljus av.

Fram på kvällen kommer så strömmen tillbaks. För en liten stund. Hinner få igång bryggaren. Och tvn. Så är strömmen borta igen. Och vi som släckt alla ljusen.

Eftersom vi är lite frusna och trötta tänkte vi se på tvn i sovrummet. Så vi ligger i sängen. Plötsligt är det så jädra mörkt igen. Blåsten dånar och smäller och låter som ett tåg rusar genom huset.

Laika Siberia reagerar direkt när det blir svart. Fort som en blixt sitter hon på mig. Skakar gruvligt. Jag försöker att slingra mig ur hennes grepp och komma åt ficklampan. Lasse får hjälpa till att baxa av en mycket tung hund som skakar som en vibrator, från mig. Så får jag tag i ficklampan och den lyser igen.

Så tänder vi stearinljusen och lyssnar på EONs sms som ramlar in stup i ett i telefonerna. Ena gången har de åtgärdat felet och andra gången meddelar de att tiden har skjutits fram. Fast det är ändå bra att EON har just den tjänsten för oss som drabbas av strömavbrott. Man får ju veta ungefär när det ska fungera igen. Och så gott som vid alla strömavbrott har de lagat snabbare än utlovat.

Mycket vind har det varit - I

2011-12-29T18:17:00.001+01:00

Annandag jul, år 2011. Mycket tidig morgon... 05.00

Det stora dånande blåset drabbade ju vårt avlånga land. För andra gången på kort tid. Första gången tror jag inte blåsten hade något namn... Denna gång hette blåsten Dagmar.

Fem i morse blev det kolsvart och dödstyst inne. Så tyst att det riktigt small till av just tystnad. Och mörker. Ett mörker som jag kunde ta på... riktigt känna.

Hade vaknat strax innan av att det lät som om tåget skulle gå genom huset. Eller som att huset var tåget och var på väg någon annanstans.

Så hör jag riktigt tunga trevande steg i trappan, mellan våningarna.

Laika Siberia likaså. Hon ligger i vår säng, kliver morrande upp. Här ska den som kommer upp från undervåningen tas. Hårt!

Hon fattar inte att det är Nicke Kolja som navigerar sig upp i mörkret... sakta sakta. Från soffan i bion... över rumsgolvet, upp i trappan.

I ett kompakt svart mörker.

Det är bara så att Laika Siberia ska mota bort det som kommer. Morskt. Hon rusar i hundraåttio ur sängen. Hit kommer ingen och går med tunga steg i becksvart mörker.

Och så bryter det stora kriget ut. Brak smäll pang krasch...

Och dödstyst.

Jag hade som tur var en stark batteridriven lampa i sovrumsfönstret. Vis av mörkret vid förra blåset. Rusar upp och får tag i lampan. Tänder den. Rusar ut i hallen.

Var faen är hundarna? Hittar Nicke Kolja... förvirrad uppe i hallen bredvid gallren vid hallsoffan. Så långt hade han klarat att navigera sig fram i mörkret. Kanske blev han rädd när Laika Siberia var så hotfull.

Går runt överallt uppe. Ingen Laika Siberia. Ingen grind omkullriven. Däremot står grinden till köket nästan helt öppen. Vem gjorde det? Den ska alltid vara stängd!

Vänder om igen mot sovrummet och tror att hon rusat till Lasse som stannade kvar i sängen när det stora oväsendet bröt ut. Nä. Ingen Laika Siberia.

Går mot de andra sovrummen uppe... där är hon!

Står på tå inne i syrummet. Verkligen på tå! Chockad och förvirrad. Av någon anledning blev det nog för mycket att vara morsk och jaga bort det hon trodde skulle jagas bort. Kanske muttrade Nicke Kolja över att få en grov morrning när det plötsligt var så jädra mörkt. Och i mörkret hittade Laika Siberia inte tillbaks till sovrummet utan rusade med ett jättebrak rakt in i kompostgallergrinden i syrummet.

Räddar Laika Siberia till rätt rum och lotsar även in Nicke Kolja dit. Sedan ligger Laika Siberia uppepå mig och är rädd och skakar. Efter ett tag kan hon krypa ner mellan mig och Lasse.

Nicke Kolja går runt och muttrar och säger att det är för mörkt och att det låter för mycket. Han gillar inte kolsvart mörker och blåstens ljud. Sånt måste han protestera mot.

Det var Dagmar det! Och strömmen kom tillbaks på sena eftermiddagen. Äntligen riktigt kaffe och något att stoppa i magen.

En riktigt GOD JUL till er alla!

2011-12-24T14:15:00.000+01:00

Dan före dan före dopparedan

2011-12-22T19:28:00.000+01:00

När jag vaknade denna dan före dan före dopparedan...

var det ganska kallt. Minus 11,1 ute. Inne var lite svalt. Inte kallt. Och sedan blev det varmt. Lite för varmt nästan... att elda i braskaminen. Men ack så mysigt.

Jag gillar att elda i braskaminen. Höra det försynta spraket från björkveden. Vi kör bara med björkved. Inget annat.

Jag gillar att sitta framför braskaminen. Laika Siberia kommer och gör mig sällskap. Tittar på elden. Vilar hos Matte. Funderar på livet. Vill bli kliad på magen.

Även Nicke-Kolja kommer en sväng och kollar vad som händer vid brasan. Han tappar dock intresset. "Elda? Vadå? Inget kul!" Och så går han igen.

Vad jag saknar i tillbehör till braskaminen och elden är några stora fina renskinn att sitta eller ligga på. Några kuddar. Men skaffar jag detta så lär skinnen få så mycket stryk att de flyttar hemifrån bums. Laika Siberia kan nog inte låta bli att spöa upp renskinnen... för att sedan käka upp dem.

Julgranen

2011-12-22T19:19:00.000+01:00

Här den övre delen av vår sagojulgran.

I år lindade vi belysningen runt stammen. Det är alltid ett svettigt jobb att få till belysningen bra, tycker jag. Hatar att göra det. Ändå blir det jag som får göra det. I år gjorde Lasse och jag tillsammans, och lindade... och lindade... och lindade. Jamen, vad bra det blev.

Och ingenting för Laika Siberia att bita i. Hon älskar allt som lyser. Som ficklampor... och granbelysning.

Granen står bredvid soffan i vardagsrumsdelen av huset. Öppen planlösning gör att gränserna för rummen är lite flytande.

Ser att en bit glitter smitit från sin glitterplats. Fy så nedrigt.

Julen tassar på med tunga steg

2011-12-22T19:14:00.000+01:00

för dag efter dag kommer vi allt närmare den stora dopparedagen. Bara fredagen kvar nu, och så en del av torsdagskvällen... då.

Hinner ni allt? Rusa och stressa? Vara förvirrad och bortkommen? Svettig och arg?

Ge upp! Det blir jul ändå. Ibland får man ge avkall på alla de traditioner och pyntningar och mat som man alltid haft. Även julen ska väl följa tiden och utvecklas. Det gör vi ju alla.

I alla fall utvecklade vi belysningen i matrummet och vardagsrummet. Till hängande stora stjärnor. Trots att de fyller upp stor del av fönstren så blev det utmärkt bra. Och blommorna får stå kvar där de stått.

Kristaller

2011-12-19T19:28:00.000+01:00

Hittade en så bra kristallbok på COOP Forum. Mycket kristaller, mycket information. Mycket av allt. Mycket positivt. Och endast 99 SEK.

Så det blev en sådan bok.

Judy Hall: Boken om kristaller

På lördag är det julafton!

2011-12-18T20:41:00.000+01:00

Massagebänk

2011-12-18T20:36:00.000+01:00

Så råkade en massagebänk följa med mig hem.

Packade upp den idag. Har inte invigt den än. Blir nog Lasse som får äran att vara den förste att använda den.

Riktigt fin var massagebänken. Och med egen väska. Ställbar i höjd för en bra arbetsställning.

Nu ska jag se vad jag kan göra med en massagebänk...

Jo, trolla med händerna var det.

Fjärde advent

2011-12-18T20:30:00.000+01:00

Fjärde adventsljuset tänt.

Sagojulgranen klädd.
Vit julgran med blå belysning, och silver, blått, vitt och lila i dekorationerna. Som sagobokens julgran.

Snöfall ute.
Blöt snö som lägger sig som bomull i träden. Böjer grenar och kvistar i bågar. Tynger ned. Svårt att skotta. Lika bra att låta bli. Blev ändå inte så mycket... än. För än snöar det. Innan morgonen kan det vara mycket snö.

Tro

2011-12-18T20:24:00.000+01:00

Märkligt är att man får tro vad man vill - så länge man tror på vad den som inte tror... tror.

Märkligt är att i vårt avlånga land får vi tro vad vi vill. För än så länge har vi har frihet att tro vad vi vill. Men säger jag att jag tror på något... ja, då ska jag genast sablas ned och övertygas om att inte tro på vad jag nu tror på. Då är min tro fel. Och någon annans tro den enda rätta.

Märkligt. Då gäller plötsligt inte detta att jag får tro på vad jag vill! Nej, då ska jag genast överge min tro och tro på den som gastar högst och mest. Fast vi får tro vad vi vill här i vårt avlånga land.

Så jag ger högaktningsfullt attan i vad du tror.

Jag tror det jag tror.

När tomten anländer...

2011-12-14T12:26:00.000+01:00

Tomten har ju en förmåga att anlända via taket på husen... och ner genom skorstenen.

Jag har funderat hela detta år... hur det blir när Tomten kommer. För jag har ju varit äckligt snäll hela året och får därför massor med julklappar. Absolut!

Men...

jag tänker på när Tomten kommer med sina renar och sin stora släde. Plats finns nog på taket, att landa. Bara Tomten och renarna inte krockar med den stora ängeln som står där. Och inte kör ner skorstenen! Anar också att nya plåttak kan vara ganska hala. Tänker dock inte gå upp där och sanda. Tomten får ha broddar. Men attans om han skadar taket. Då får han stanna och reparera vad han åstadkommit.

Men...

sedan var det ju det där med skorstenen. Tomten är ofta rundlagd. Skorstenar nu för tiden är inte stora och breda, de är små, smala och med liten diameter. Men på något sätt verkar Tomten lösa det problemet.

Men...

sedan vet jag inte hur det blir när Tomten har klämt ner sig genom skorstenen. Då kommer han att inse att han är förpackad i en plåtburk. En låst plåtburk. Med glasfönster. Vad jag vet kan ingen öppna braskaminens lucka inifrån.

Moderna tiders bekymmer.

GOD JUL!

Fredag 9 december

2011-12-13T12:57:00.000+01:00

Vilken fredag vi fick genomlida. Fredagen den 9 december 2011.

Den dag det stora blåset anlände... tillsammans med regn och snöblask. Den dag det var skönt att jobba inomhus. I värme. Och med skydd för vinden.

Blåsten och nederbörden tog i så kraftigt fram på eftermiddagen att det blev strömlöst. Mörkt. Kallt. Kaffebrist. Matbrist. Till och med mobiltelefonerna lade av. Då kände man sig minst sagt borta. Urkopplad. Inte avkopplad. Men som tur är har vi i alla fall braskamin så att vi inte behöver frysa.

Timmarna led. Kaffetarmen led. Ur led var tiden. Lite spännande var det när det började brinna i grannhuset. Fast om grannen uppskattade det... nej, det tror jag absolut inte. Men mitt i tristessen av att inte kunna göra något var det lite "roande" att titta på de blinkande fordonen. Framåt "Idol"-tid på tvn kom strömmen tillbaks. Fast lite darrig. Hackig.

Tja... så är det att bo på landet.

Men någon större nöd led vi inte.

Stjärnöga

2011-12-09T18:06:00.000+01:00

Som lysande ögon hänger de i fönstren och beskådar decembermörkret. Stjärnorna. De som vill vara en vacker avbild av de stjärnor vi inte kan plocka in och hänga i fönstren... himlens alla stjärnor.

Och bakom gardinen... står en ängel och tittar blygt. Om kvällen och natten lyser även den. Av glädje. Av julefrid. För att leda den som går i mörkret.

Som en fyr i natten... en ledstjärna... för den vilsne. Stjärnöga.

Regler för att vara människa

2011-12-09T17:09:00.000+01:00

1. Du kommer få en kropp. Oavsett om Du tycker om den eller inte, kommer den att vara din under hela perioden.

2. Du kommer att få läxor. Hela perioden är en skola på heltid - den kallas livet. Varje skoldag ger dig möjligheter att lära. Vare sig Du tycker att lektionerna är bra eller ointressanta.

3. Att växa är att pröva sig fram med hjälp av försök och misstag. Varje misstag ger nya kunskaper.

4. Du kommer att få samma läxa tills Du har lärt dig. Den kommer att erbjudas i ständigt nya former tills den sitter. Sedan kan Du gå vidare till nästa.

5. Skolan tar aldrig slut. Det finns ingen del som är fri från lektioner. Du lär så länge Du lever.

6. "Där" är inte bättre än här, så fort Du kommer dit kommer Du se ett nytt "där". Som återigen kommer att verka bättre än "här".

7. Andra människor är dina speglar. När Du älskar eller hatar något hos någon annan återspeglar det bara något som Du älskar eller hatar hos dig själv.

8. Livet är vad Du gör det till. Du har alla medel och resurser som behövs, och Du är fri att använda dom som Du vill. Valet är hela tiden ditt.

9. Du har själv svaren på alla livets frågor. Du behöver bara se, lyssna och ha tillit.

10. Du kommer att glömma alla dessa regler.

Författare: Okänd

Fredagsstorm!

2011-12-09T12:57:00.001+01:00

Naturen visar sin styrka idag.

Det mullrar och dånar och viner. Svarta blöta träd står dubbelvikta i sin förskräckelse över den första stormen denna vinter. Skräp och löv yr runt. Annat större yr också runt, som sopborstar och snöskyfflar... och andra grejor som vi människor ställer utanför våra dörrar för att pryda.

Marken ser ut som sju svåra nödår. Här om dagen snöade det så pass att all mark var täckt av det stora vita. Idag har det regnat, varit regnblandad snö och nu ser jag de små vita flingorna skynda sig förbi utanför fönstret. Flingorna ser inte ut att vilja landa på den leriga blöta marken.

I det leriga isblasket på marken går vågorna höga i de vattenpölar som bildats. Det är på gränsen att det blir vita gäss på vågorna. I vattenpölarna.

Däremellan ligger lervällingen. Och gammalt gräs som nu givit upp för i år. Några fåglar trotsar vinden och kämpar sig fram i motvind. Övriga fåglar vilar nog på en skyddad plats.

Dagsljus. Blir det inget av idag. Halvmörker. Grå himmel. Lampa på. Eller tända ljus.

Nä. Jag är inte deppig. Inte det minsta. Det är skönt att det inte bara är samma väder dag ut och dag in. Jag gillar omväxling. Däremot gillar jag inte att frysa, att bli blöt och att halka. Men sådana små besvär går att motverka. Vantar och mössa, regnkläder och broddar. Allt går att fixa. Och sedan ger jag mig ut i stormen för att strida mot den...

och vinna.

För hur skönt är det inte att komma in igen och ta av ytterkläderna, tända brasa och ljus och ta en god kopp Zoegas i goa fåtöljen vid braskaminen med en mjuk filt över knäna. Känna att "jag stred mot naturkrafterna och jag klarade det".

Och så har jag gjort många gånger. Som djurägare måste man. Och det går. Fungerar. Inte alls så hemskt som man kan tänka sig.

Nina

2011-12-09T12:25:00.001+01:00

Nina är ett kvinnonamn, används runt om i hela världen och i alla tider.

Tidigaste referenserna är från Babylonien där en Assyrisk fruktbarhetsgudinna hette Nina, hon var beskyddare av staden Nineveh.

Även Indianerna i amerika använde namnet Nina som på Quechua-språket betyder "Eld".

I Europa användes namnet ofta som en förkortning av namn som slutar på -nina.

Namnet spreds i Europa från Ryssland och Italien där det ofta användes som förkortning på namn som slutar på -nina, såsom Giannina eller Antonina.

I Indien är Nina också ett omtyckt namn och betyder "Vackra ögon".

Snöyra i telefonen

2011-12-09T12:03:00.001+01:00

Det är inte bara i verkligheten snön yr och faller.

Det gör den även i mobilens väder-app.

Om dagarna är displayen blå och om natten i en mild brun ton. Och så visar den om det regnar, snöar eller är sol. Även månen tittar fram då och då.

Nu behöver man inte titta ut genom fönstret för att se vad det är för väder. Det är bara att pilla lite på sin telefon... och vips syns vädret.

Fast jag brukar ändå titta i fönstret först!

Julklappstider

2011-12-09T07:28:00.001+01:00

Och jag julklappar. Och klappar lite till. Smeker fram tingen ibland. Tar i med kraft till vissa ting. Stort och smått. Med omtanke och kärlek. Värme.

Ett stort paket hit. Ett lagom paket dit. Ett litet sött till en tredje. Och så börjar jag om igen. Många paket blir det.

Detta blåa armband är dock ingen julklapp. Det är mitt eget älskade lysande blå armband.

Ord

2011-12-08T22:22:00.001+01:00

Jag älskar ord. Vackra ord. Vackra namn. Vacker text. Vackert skrivet.

Därför har jag alltid skrivit mycket. Och vill skriva mycket.

Nu vill jag skriva massor igen. Känner ett behov. Det har samlats massor av bra ord som behöver präntas ned. Ord som ligger och gror i bakhuvudet. Ord som behöver fram. Behöver synas. Bekräftas.

Det finns alltid berättelser som behöver berättas. Det är bara att se sig omkring. Där finns historierna. Där finna livet. Och allt jag behöver göra är att...

skriva.

Om jag hade tid. Tid har jag inte så mycket av just nu. Och just nu vill jag bara sätta mig i en skrivarstuga och skriva... skriva... skriva... skriva...

Hur gör man för att få mer tid på dygnet? Kan inte sluta arbeta. Kan inte sluta sova. Kan inte sluta ta hand om mitt hem, mina djur och umgås med min man.

Nu blir det lite skrivande på lunchrasten på jobbet. Känns inte tillfredsställande. Absolut inte!

Lampa på!

2011-12-08T17:14:00.001+01:00

Inne är det dagarna i ända nu... lampa på. Inte många timmar med fint dagsljus... speciellt inte när det snöar eller himlen bara är igenmulen. Ändå ger snön lite extra ljus och lyster. Även om vi inte gillar den så där värst... så ger den lite ljusare tillvaro.

Sådana här dagar är jag glad att jag har vita väggar. Både hemma och på jobbet. Även om sommaren med sitt ystra ljus är jag glad att jag har vita väggar. Det gör skillnad. I alla fall på ljuset. Lättare att lysa upp ett ljust färgat rum.

Nu lider jag inte av någon sorts mörkerdepression. Däremot tycker jag det är ganska trist med mörker och lampljus. Allt får konstiga färger där det inte är dagsljuslampor. Jag som gärna hantverkar vill verkligen se vad för färg jag använder. Inte gissa och bli överraskad av att det absolut inte var vad jag trodde det skulle vara...

som på garnaffären. Trodde jag fick gammelrosa garn... det visade sig att i dagsljus var det syrenlila. Där fick jag tänka om... minsann.

Foto: Nina Lindh
Ängel: Nina Lindh, Trollmor: Min Mor, Lampduk: Nina Lindh

Första riktiga snöfallet

2011-12-08T12:11:00.001+01:00

I går kväll och på natten till idag, torsdag den 8 december 2011, kom den första riktiga snön. Alltså där det blir mer snö än tre flingor på marken...

som sedan någon hund eller katt slickar upp.

Nu var det så att jag fick sopa trappan, och nedanför. Sopa bort till brevlådan. Och till garaget.

Så... nu blir det nog en vit jul ändå!

Queen of fucking everything!

2011-12-07T12:57:00.001+01:00

Julklappsbekymmer?

Jamen klart att jag ska ha många julklappar. Jag har varit äckligt snäll hela året och absolut förtjänat det bästa och mesta i stora hårda paket.

Det övre förklädet vore inte så dumt. För jag är ju bäst på "fucking everything"! Och det vet ni ju. Så varför inte förära mig ett sådant sanningsenligt förkläde i julklapp? Om jag sedan använder det är en annan sak...

för hushållsarbete gör väl inte en Vallonprinsessa?!

Och speciellt inte på dagar som på engelska slutar med Y. Inga andra dagar heller, om nu någon skulle få för sig att ändra stavningen.

Nä, med mitt stora eleganta slott behövs de som hjälper till att städa och hålla hemmet i ordning. Själv ska jag ägna mig åt att iförd galaklänning s k r i d a nedför trappan och göra entré i stor stil.

Och då behövs inga förkläden.

Men kul var de i alla fall!

Här finns de!

Julen kommer allt närmre

2011-12-06T21:00:00.000+01:00

Så har då jobbjulfesten gått av stapeln. I en mysig hembygdsgård med brasor och levande ljus... och en stämning som absolut inte finns i moderna hus. Julstämning.

Det enda som fattades var hästen och släden. Bjällran som klingar när hästen rör sig. Och naturligtvis lite snö. För det vita utanför fönstret är bara frost. Underbart vacker krispig frost.

Hela dagen eldades brasor och lagades mat. Precis som i ett gammalt hushåll. Fram på kvällen kom gästerna och serverades från dignande bord. Ingen gick hungrig hem.

Men är det bara tisdag... idag?

2011-12-06T17:00:00.002+01:00

Tisdag. Känner mer för fredag, idag. Och sedan helgledigt.

Kan bero på mycket jobba på måndagen, och sen kväll. Att dra igång en jul är lite av ett hästjobb. Och någon häst hade jag ju inte till hjälp. Äger inte ens en häst.

Hade gärna haft några Frieserhästar. Men var ska de bo?

Änglar hör väl till julen?

2011-12-06T12:47:00.000+01:00

Ja, nog tycker jag att änglar hör till julen. Och till alla andra tillfällen också.

Änglar finns i många skepnader. Vissa har inte ens vingar... och går runt här på vår jord fullt synliga. Ser ut som vem som helst av oss. Är som vem som helst av oss. Bara lite mer humana och medkännande.

För än har jag inte lyckats att se en ängel med vingar... med de ögon som du ser när du ser mig. Däremot ser jag lite av varje... som änglar... med de inre ögonen. Förutom de utan vingar då...

Hittade en änglameditationsskiva som var helt underbar. Vilken musik! Vilken känsla! Och så verkliga änglarna är, som man möter i meditationerna.

Och nu kan jag se änglar överallt, både med mina verkliga ögon och de inre ögonen.

Tidigare hade jag bara sett en ängel en enda gång. En lite ledsen ängel. Varför den var ledsen vet jag inte. Efter healingen i påskas så kommer änglar fram lite då och nu. Till och med att en står på mitt hustak! Höll på att få dåndimpen när jag såg den. En stor en med stora mjuka vingar.

Nä, jag har inte tagit något starkt... inte heller några lustiga piller. Och är fullt allvarlig. Titta dig omkring... så ser du alla sorters änglar. Inte bara de som är julprydnader.

Jag har blivit en fakir!

2011-12-03T17:40:00.000+01:00

Jamen... det hände sig att en spikmatta kom i min väg.

Gruvade mig i ett par dagar för att testa den vassa tingesten. Under dessa gruvsamma dagar hann Nicke-Kolja sticka nosen rakt in i den och gråtande rusa iväg till annat rum. Han tänkte att han som vanligt kunde putta till den med nosen... men spikmattan gav igen. Bums. Nu går han omvägar om han råkar se den argsinta spikmattan.

Själv tog jag mod till mig till sist och provade den. Först med en rejäl jeansskjorta emellan. Kändes ju inget! Sedan med en flanellskjorta emellan. Tja, kändes lite. Då tog jag en tunn t-shirt. Det kändes!

Fast inte så hemskt som jag hade gruvat mig för.

Nu är det en baggis att ligga på spikmattan. Fast vad den gör för nytta - det har jag inte hunnit känna in än. Något är den ju bra för! Eller hur?

Och om den inte är så bra för något - så är det skönt att vila sig en stund. Om inte annat... alltså!

Och ja, jag har gått och blivit fakir!

Vad gör telefonen på måndagskvällar?

2011-11-29T12:56:00.001+01:00

Både käremannen Lasse och jag bytte ut våra telefoner till varsin Iphone4 tidigare i år.

Båda lade vi in samma klockfunktion via en app. Den klockan har fungerat bra, väcker och skramlar och låter.

Så kom hösten och programmet "Det okända" startade på tv. Inget konstigt med det. Ett program om den "andra världen". Varje måndagskväll bänkar vi oss och tittar. Eftersom det programmet startar vid 21 och pågår en timme så hinner Lasses mobil larma om att det är dags för kvällsmedicinen. Mitt i programmet ungefär.

Mobilklockan larmar en första omgång, precis som det ska vara. Går inte Lasse iväg och stänger larmet och tar medicinen så larmar mobilklockan om. Även då ska den pipa och skramla lika som första gången. Som alla andra gånger...

Bara det att de tre sista gångerna har larmet inte varit som det brukar. Normalt larmar mobilklockan med många pip och upprepar det med ca tio minuter emellan. Normalt alltså. Och så har det också varit... utom de tre sista gångerna "Det okända" sänts...

de tre sista gångerna nu så har bara två pip hörts efter första larmomgången. Och telefonen ligger på köksbänken. Inte där vi är och ser på tv. Däremot hör vi larmet väl dit vi sitter. Ingen finns där mobilen ligger ensam och larmar. Ingen levande i alla fall.

Övriga dagar händer det också att vi sitter vid tvn när mobilklockan larmar för kvällsmedicinen. Och då larmar den "som faen" gång på gång. Med många pip. Det är bara på måndagskvällen den beter sig annorlunda. Och man kan inte välja att den ska bete sig annorlunda om måndagen.

Någon verkar tycka att Lasses mobil inte ska ligga och pipa mitt i programmet om andra sidan. Någon tystar larmet. Nu ska det bli spännande att se om det blir likadant nästa måndagskväll. Och vi har våra aningar om vem som busar med oss...

Första advent

2011-11-28T14:10:00.000+01:00

Så har då tiden rusat så pass att vi även fått erfara första advent. Redan. Tycker att det var inte länge sedan det var sommar och varm gassande sol.

I går eftermiddag kom den första snön. Vit och ren dalade den ned. Fast snart tog dalandet slut. Blev bara millimetrar. Inte mycket att nämna egentligen... men... det blev vitt i alla fall.

Själv var jag på julmarknad. Arbetade där. Såg snön genom fönstret. Hann inte adventsfika med det första ljuset tänt i skymningen. För då arbetade jag. Men det kommer ju fler första advent... som jag troligen också arbetar på. Jaja... vad är väl en bal på slottet?

Idag blåser det så att träden blir nästan dubbelvikta. Vinden dundrar och det yr runt, runt, av den lilla mängd snö som vi fick i går. Kalla vindar som går genom märg och ben. En föraning om vintern... som till nu lyst med sin frånvaro. Än har inte taket på det lilla kontoret lättat. Hoppas att det ligger kvar. Blir så kallt annars att sitta och arbeta vid datorn. För vinterjobb är mest datorjobb.

Jag sitter inomhus på jobbet, och fryser. Längtar hem till värmen och braskaminen. Att hinna se dagsljus hemma, under de nu allt kortare dagarna. Dock är jag lyckligt lottad som har solen lysande in genom många fönster även mitt i vintern. Huset står vänt åt rätt håll med hela ena långsidan.

Första advent!

2011-11-26T09:15:00.000+01:00

Till er alla...

önskas en trevlig första advent!

Nu är "julpojkarna" förväntansfulla inför allt som kommer att hända fram till och med jul och nyår. De har nämligen inte firat jul med mig och Lasse och vovvsen tidigare.

Först hade jag en tanke att de skulle stå ute på trappan, vid ytterdörren. Men vid närmare eftertanke... så tar nog en busig hund eller en räv dem och omplacerar dem till ett annat hus, skogen eller julpojkehimlen. Kanske får tänka om vad gäller utomhusprydnader.

Men vad ska jag då ha tillsammans med lyktan?

Gamla bilder och nya bilder...

2011-11-23T20:55:00.000+01:00

gillar jag ju. Och att fotografera och greja med bilderna.

Detta är en bild från förr. Den har jag inte grejat med. Den hittade jag med detta på. Förstorade bilden på skärmen en aning och såg...

ja, vad ser ni?

Bredvid kyrkan.

Tycker det passar bra till en kyrka.

Lyssna på ljuset

2011-11-23T20:51:00.000+01:00

Inte ljudet.

För denna sänder bara ljus... till dina öron.

Och öronen är ju nära hjärnan, så det ska fungera. Valkee, heter mackapären. Bra för de med mörkerdepression. Åtta minuter om dagen ska visst räcka.

Bra för de som lider av mörkret. Tror jag. Själv lider jag inte speciellt. Men många finns som lider.

Nu pyntas och fejas...

2011-11-22T20:52:00.000+01:00

i alla små stugor landet runt. Ja, även i lägenheter och andra bostäder. Det är ju den tiden på året. Byta gardiner. Tvätta fönster. Göra en rockad med blommorna för att ljusstakar ska rymmas. Tomtar. Änglar. Rött. Grönt. Guld.

Själv använder jag vit, blå och silverfärgad jul. Går så bra det med. Jul blir det och julstämning med.

Foton: Nina Lindh

Saknaden...

2011-11-22T20:48:00.000+01:00

kan komma plötsligt.

Såg Leias hörn i matrummet... där hon låg på en kudde och filosoferade. Och då kom saknaden som en smäll i magen.

Att inte kunna dra fingrarna genom hennes päls... att inte kunna hålla henne... att inte höra hennes småprat...

annat än i meditationerna.

Ibland kommer sådant som en smäll!

Snö

2011-11-22T20:43:00.000+01:00

I söndags morse när jag vaknade var det vitt ute.

I alla fall på asfalten. Gräsmattan var vit och grön för där täckte snön inte alls.

Hann inte mycket mer än upp och se ut genom fönstren så började det att regna. Och raskt blev världen grå igen. Och snorhal.

Inte för att jag längtar efter snö. Nej då. Inte alls. Fast om det låg snö i alla diken skulle det vara lättare att navigera på mörka asfaltvägar om hösten. I det becksvarta kan vad som helst gömma sig i vägarnas diken och skutta upp hur som helst och överraska.

Svartklädda fotgängare utan reflexer hittar man lite här och var också. Rena turen att man på något sätt hittar dem utan att först hitta dem med bilen. Förstår inte varför vinterkläder ska vara svarta. Och förstår inte heller hur man kan vara ute och knata i mörkret och svartklädd... och utan reflexer. Helst ska det vara en fräsch reflexväst... inte en ensam pytteliten reflex som sitter så den inte syns från alla håll. Tänk på det.

Tänk stort... när det gäller reflexer. Det är jädra svårt att se i mörker, även om bilen har ljuset på. En svartklädd människa på en svart dikesren utan trottoarer... och i grådis och duggregn... där det är mycket glest med vägbelysning... ja, den syns knappt!

Och tro inte att du är mer synlig inne i stan. Svartklädd, eller mörkt klädd, syns jädra dåligt där med. Trots gatubelysning.

Älskade Leia!

2011-11-19T18:27:00.000+01:00

Åh, vad jag saknar henne!

Men... jag har henne kvar... alltid.

Adventsväntan

2011-11-19T18:23:00.000+01:00

Sista helgen innan första advent. Tiden rusar. Vi försöker rusa ikapp... men misslyckas för det mesta. Alltså är det väl ingen idé att rusa så som vi gör?

Dessa snömän köpte jag på en loppis. De ropade efter mig hela tiden och sa att de ville bo på min takade yttertrappa... under advents- och jultid. Tja... sa jag, och så fick de en ny bostad.

Stora är de. Står stadigt med sina stora fötter. I blåtoner och vitt. Passar min jul alldeles ypperligt. Inser att jag har glömt att fråga dem vad de heter. Kanske behövs inga namn...

När jag kom hem med dem kom min jaktvovva Laika Siberia bums och sa att dessa herrar var hennes. Tror inte det sa Matte och ställde dem på höga hyllan.

Mellan jobb och medialträning och Qi gong ska jag under veckans kvällar försöka få till advent hemma hos oss. För i helgen är det upptaget med vän på lördag och jobba på söndag. Jul-general... var nog jobbet. Jupp, det blir bra det!

Meditera mera

2011-11-19T18:17:00.000+01:00

Meditera bör man...

i alla fall om man som vi, jag och käremannen, går på Medial grundkurs. Sist nu i veckan då vi hade utbildningskväll talades det om att det bara var fyra gånger vi varit och kursat. Känns som minst dubbelt så många gånger. Skönt att vi har många gånger kvar... för lärdom.

Även om man är medial behöver man lära hur man handskas med detta. Också hur man inte gör.
För r e s p e k t för detta ska man ha. Inte utnyttja andra sidan. Inte leka med dem. Respekt.

Att jag sedan får lära mig att stänga av... det är skönt. Eller både ock. Jag har alltid fått massor spontant till mig. Nu lär jag mig lite att styra detta. För att ständigt gå "online" är jobbigt.

Vi har en kunnig kursledare som tar hand om oss. Risar och rosar. Leder och guidar. Berättar om både det roliga och det tråkiga med detta att vara medial.

Förut ville jag inte se, höra och känna allt... som jag gjorde. Ville stänga av mig. Blev mest rädd. Nu har jag börjat hitta hur jag ska hantera detta. Använda detta. För det är ju en gåva som vi alla får, mer eller mindre av.

Och jag gillar att meditera. Fast även det ska vara i lagom dos. Allt som är för mycket och görs för mycket är av ondo och skadar. Så sitt inte nu och meditera hela dagarna. Det gör ingen nytta. Ingen som helst. Det skadar. Dig.

Varje meditation startas med att jag tänder ljus. Känns bra. Fast jag har även ljus tända andra gånger, utan meditation. Livet är inte meditation... livet är just... livet!

Har inga planer på att bli ett medium... däremot annat som intresserar mig och som hör till detta och gör att utbildningen behövs.

Duffy-kängor

2011-11-19T18:03:00.000+01:00

Blåsvarta Duffy-kängor, storlek 38.

Förra lördagen var en välbehövlig stadstursdag... sådana behövs ibland när man bor på landet. Vissa gånger för att se om staden finns kvar... ens. Andra gånger för att botanisera bland affärernas utbud av varor. Även om man bor på landet tar saker och ting slut hemma.

Nu hade ju inte mina skor tagit slut. Inte alls. Däremot hade jag gått och funderat på kängor ända sedan innan förra vintern startade. Kängor som inte var så grova och vintriga i uttrycket. Men nej... inget sådant fanns. Inte då jag tittade i alla fall.

Band och spännen... snyggt! Och så Nina!

I år... stod dessa plötsligt i skylten på en skoaffär. Ropade på mig. Eller kanske var det Lasse de ropade på... för han drog iväg till denna skoaffär... med mig i hasorna. Som om han visste att skorna stod där och ropade på mig. För de gjorde de.

Provade en storlek. För stor. Men ack så snygg. Tog mindre storlek. Tja... för lång i foten, men ändå lagom runt foten. Bra att kunna få i raggsockor om det skulle vara kallt. Det allra bästa av allt var att det var halva priset på kängorna. Bara att tacka och ta emot.

Urläckra att ha på sig. Har inte ens givit mig ett enda skavsår. Och jag får skavsår bara jag tänker på skor. En barfotamänniska är vad jag är. Egentligen. Men dessa kängor, var snälla. Synd bara att det är en halkig och "plastig" sula... men den ska skomakaren på orten få göra om. Han har fixat till mina höga snyggstövlar också. Perfekt.

Mina favoriter!

2011-11-11 - kl 11:11:11

2011-11-12T08:20:00.000+01:00

Ja, vad gjorde ni nu då... denna magiska tid.

Själv satt jag på mitt vinterjobb. I möte. Med chefen och arbetskollega. Om framtiden. Och nutiden. Och lite annat.

Inget magiskt alls.

Inte för fem öre.

Klockslaget kom... och försvann... i ett nafs.

Om världen ändrades vet jag inte. Däremot hoppas jag det. Att sunt förnuft, empati och rara tankar kommer att uppta världens alla människor från och med detta magiska klockslag. Men...

det är väl kanske att drömma för stora drömmar. Ändå vill jag drömma om detta, och se det genomfört. Världen kan inte vara kall och kalkylerande. Snedvriden, pengastyrd, och att man utesluter vissa människor... från vad det nu månde vara...

gemenskap till exempel.

Som den 91-åriga sjuka kvinnan Ganna. Utesluten och utslängd... i alla fall nästan utslängd... som åt vargarna. Utestängd från sin lilla familj. Skulle skeppas till inget. Inga släktingar och inga vänner. Till tomhet. Till ett Ingenmansland... och än är det säkerligen inte klart om hon passar in i vårt lilla pluttland där enbart kronor och ören räknas.

Någon har sagt att efter detta 2011-11-11 och klockslaget 11:11:11 så ska världen liksom omvandlas till det bättre. Det tror jag på.

För det måste vi jobba på!

Fullmåne

2011-11-10T17:16:00.000+01:00

Fullmånen stiger stor och rund upp över Prästberget. Kylan drar in i jackans öppna halsringning. Stenplattorna jag kliver på är lite hala. Det har varit dimmigt och vått och nu sjunker temperaturen raskt.

Jag älskar fullmåne. Att stirra upp mot denna runda ost... länge. Fascineras och förföras av den. Ja, det har jag alltid gjort. Från små korta barnsben, och ännu. Önskar att jag kunde få sitta och stirra och drömma mig bort hur länge som helst. Men mitt i mitt kontemplerande störs jag av en vovve som funderar vad jag tittar på så länge.

Att det är fullmåne bryr sig vovven inte om. Inte så att de ylar mot månen. Nej. Inget annat månrelaterat heller. Ändå är den ena hunden (Laika Siberia) närmare vargen än vad den andra hunden (Nicke-Kolja) är. Månen går inte att jaga, tänker Laika Siberia... och låter den skina över oss alla.

Hade det inte varit så förtvivlat kyligt ute så hade jag nog sovit i inglasade altanen... för att få lite månsken på mig. Mitt sovrum är snålt med månskensinsläpp... där bakom inglasade altanen. Inte tänkte han som byggde huset på att det skulle flytta in en mångalning där när han lämnade huset.

Gardinsömnad

2011-11-10T17:03:00.000+01:00

I mitt jobb ingår det mesta. Kreativa roliga saker och att fundera ut nytt, fräscht och annorlunda. Inte så lätt alla gånger.

Denna gång var det lätt i alla fall. Bara ta hem tyget och sy ihop det. Till gardinlängder. Fast så jädra lätt är det inte. Går liksom inte på en kafferast att sy gardiner. Det ska mätas, mönsterpassas, vikas fållar, pressas, sys, vikas och mätas igen... pressa och sy. Men till sist så hänger nya gardiner på jobbkontoret.

För den som inte känner igen mig i mönster och färger kan upplysas om att detta är det så kallade "chefens val". Inte mitt val. Och att detta bara är i fikarummet på jobbet. I mitt eget kontor, "chefsrummet"... där sitter inte "chefens val". Inte mer än att hon och jag var överens i alla fall... om valet.

De övre gardinerna är höst- och vintergardiner och de nedre är vår- och sommargardiner.

Och inte mitt val av tyg.

Men jag vänjer mig väl! Och det är ju inget större fel på tygerna... mer än att det inte är mitt val. Och idag, torsdag den 10 november, var det dimmigt och grått ute. Syns också.

Dags att inta ryggläge...

2011-11-08T21:40:00.000+01:00

mot soffkuddarna. Kvällen är här. Och jag har gjort mig förtjänt av att slappa och lata mig. Jobbat hela dagen och sedan gympat Qi gong på kvällen. Det kvalificerar mig för latmaskeri.

Dessutom är det mörkt ute och klockan är ganska mycket. För att sova gott om natten bör man vila i tid. I en soffa t ex. Mot sköna broderade kuddar. Vila tanke och hjärna, vila kroppen.

Att det talas om jul och advent på den ena kudden... tja, det är ju snart. Och lite drömmar i förtid om just advent och jul får man visst ha. Att den andra kudden talar om kärlek och oförstånd... tja, det är smällar man får ta om man kombinerar den med julekudde.

Någon tycker säkert att det är särdeles oförståndigt att ens tänka på jul nu. Mitt i november ska man höstdeppa och tycka att livet går i grått och svart. Men så är det inte! Det är bara vädret som går i grått och svart. Plus vintertiden på klockan. Inget annat.

Oförståndigt är det däremot att inte fira jul. Tycker jag. Julen ska firas. Julen ska avnjutas. Julen ska vara avkoppling. Julen ska vara just... julefrid!

Men än har jag inte julpyntat. Tänker vänta till rättan tid. Däremot grejar jag med julklappar dagligen. Men det är en annan femma det!

Söta gubbar!

2011-11-08T21:31:00.000+01:00

Söta gubbar...

inte jordgubbar. Bara snögubbar. Lagom fräcka och uppkäftiga i blå skrud, istället för den gängse röda eller gröna.

Att det står "Let it snow" på skylten... ja, det ska ni inte fästa någon uppmärksamhet vid. Det ska inte snöa! Inte än på ett tag. För det har jag bestämt.

Och förresten har jag införskaffat en snöslunga... så denna vinter blir det därför ingen snö alls. Möjligen lite frost som inte går att slunga iväg någonstans. Så är det!

Ord

2011-11-08T21:28:00.001+01:00

Hittade snirkliga ord på en vägg... kände att de behövde förevigas. Och så blev det.

Och så tänkte jag på advent

2011-11-06T21:33:00.000+01:00

På mitt jobb talas advent och jul. Och har så gjort ett tag.

Det blir inte bättre då än att jag också börjar fundera på advent och jul. Greja med julklappar och annat mysigt till julen.

Tänkte att vi skulle ha lite fina advents- och julljus på ett fat. Så...

det blev ängladekorerade stora vita ljus med en snöstjärna på var.

Visst ser du rätt. Det är bara tre ljus. Men så ska det vara. Dessa ljus tänder man lite då och nu under advent och jul. Inte för att räkna ned adventshelgerna. Till det har vi andra ljus i en ljusstake av rostig metall. Helt underbart vacker ljusstake. Tung. Rejäl. Men den får ni se sedan.

Den lilla pippin är en betongfågel jag fått av min stora flicka.

Äppelkaka med flingsalt

2011-11-06T21:28:00.000+01:00

Jodå... du såg rätt. Det ska vara flingsalt i äppelkakan. Underbart gott.

Vi har testat den två gånger nu... och det smakar mer. Lätt att göra och gott. Rekommenderas. Receptet hittade jag i en Buffétidning från ICA.

Lite pippi

2011-11-06T21:25:00.000+01:00

Vi hoppas ju på lite pippi... nu när det vintras på där ute. Förra vintern var det inte så många fåglar som besökte vår fågelmatare. Kan ha att göra med att de små flaxande liven tyckte att det var för lite buskar och grenar och kvistar vid maten. Inget skydd, liksom.

Så till denna vinter har vi tänkt till. Eftersom tomten inte innehåller något träd. Inte ens en ur en fågels perspektiv lämplig buske... så var vi tvungna att göra en fejkbuske... ett fejkträd. Ut i skogen och leta en liten slypinne som var lämplig för småfåglar. Hem och installera den och så ladda på med käk.

Ja, Laika Siberia var ju väldigt angelägen om att kolla in skapelsen. Fåglarna satt på håll och undrade om vi var riktigt krya. Men en vacker dag... när pippina skådat underverket klart... då kommer de och käkar.

Och vi har gjort så att grenarna är för små och smala för skator och kråkor att sitta på... då viker de sig bara. Lite jobbigt ska de ha, skatorna och kråkorna, när de snor småfågelmat.

Andra bullar!

2011-11-06T21:19:00.002+01:00

Det skulle bli andra bullar av.

Min kära Assistent assisterade villigt.

Bakduken gjorde sitt när det var dags för dess arbete.

Bullar bakades... och jäste glatt.

Och bums ned i frysen med dem.

Jodå, några avsmakades tillsammans med nybryggt Zoegas-kaffe. Gott som attan!

Grattis på födelsedagen, Sonen!

2011-11-05T09:50:00.000+01:00

Mitt i Allhelgonahelgen, för ett antal år sedan, fick jag en liten son.

Idag fyller han år.

Grattis!

Trevlig Allhelgonahelg!

2011-11-04T17:04:00.000+01:00

En snygg kille!

2011-10-31T19:41:00.002+01:00

Snygg kille. Stor och ståtlig. Genomsnäll. Bolltokig. Mattokig. Med öronen på svaj. Hade gärna sett att han hade haft stå-öron... men så är det inte. Han är världens sötaste när man hjälper öronen att stå upp. Svart schäfer blir han då... så länge han står stilla.

Stora ståtliga Nicke (Nicolai Kolja) är schäfer/border collie/engelsk springer spaniel. Schäfernos. Helt underbar schäfernos med den rätta "knicken" längst fram. Bolltokigheten får man nog skylla på schäfern och border collien, plus förra ägarna. Lång rygg och lång svans. Stora tassar. Går som en schäfer. Kastrerad, då han redan har flera barn.

Nicke och Nalle är det närmaste en schäfer jag hittills kommit. Mina favorithundraser är border collie och schäfer... men ibland får man frångå principerna... som med Laika Siberia... och Leia Skywalker.

När Nicke flyttade hem till oss såg han ut som en underlig välpumpad rottis. Jädrigt musklad. Nu ser han ut som en svart schäfer med vita tecken. Ingen biff längre. Däremot kan han gärna ta en biff till middag... älgbiff.

Galet intresserad av fåglar. Tror det är springer spanielns fel. Eller fåglarnas fel... för de retar honom. Kallar honom för "stor fet katt". Han är varken katt, eller fet... bara stor och välväxt och vid lagom hull.

Tror att han saknar Leia Skywalker ganska mycket... hans kvarvarande syrra Laika Siberia är ett hår av hin... tycker han och gråter en skvätt. På schäfervis är han ganska gråtmild. Och på kvällen kommer han och vill ligga sängen vid matte och husse... ligger på matte, med andra ord... för han ryms absolut inte i något knä. Men nära vill han vara ett tag... innan han knatar iväg till sitt rum för att sova för natten.

Han har sina principer, den gode Nicke. Man ska sova vid 22-tiden. Och man ska äta frukost tidigt. Kliver inte matte upp i tid om morgonen står han med sina stora framlabbar på sängkanten och stirrar ned i mattes sovande ansikte. Från början var det lite spännande att vakna med en jättehundnos två centimeter från ögonen. Fast han bara pussades.

Nicke har vi adopterat. Han är en omplaceringshund. Var tre år när han kom till oss. Och nu är han snart fem och ett halvt år. Och han kan absolut inte tänka sig att flytta till någon annan. Han älskar sin familj och vill vara kvar. Däremot kan han öppna ytterdörren och ta en runda på byn. Men då med tanken att snart komma tillbaks hem igen.

Nä! Jag vägrar...

2011-10-30T10:17:00.000+01:00

Just det.

Jag vägrar!

Tänker inte lägga mig till med något Halloweenfirande istället för Allhelgona. Nej. Nej. Nej.

För det första... Halloween firas den 31 oktober. Vårt Allhelgona är runt den femte november. Låt detta firande ligga på olika dagar. Inte blanda ihop och ta någon annans firande istället för vårt eget.

Varför måste allt göras om och göras enligt någon utländsk tradition? Varför kan vi inte i så fall ha båda delar, både det utländska och det svenska?! Det är ju enkelt, på helt olika dagar.

Jag tycker faktiskt att det är fint med dessa lysande pumpor och gillar lite skräck och skrämsel. Så det är inte det. Jag gillar inte att låta en gammal svensk tradition försvinna i skenet av flinande pumpor. Varför måste vi svenskar vara så flata och bara ta till oss allt och göra om den tradition vi nu har?

Det går ju för sjutton att ha både och! I så fall.

Nä. De som kommer till mig och tigger får skrämselhicka själva. Först en varg som säger ifrån innanför dörren, mycket högt och ljudligt. Sedan kommer alla spöken som jag har i och runt huset och jagar tiggarna all världens väg.

Buuuuuuuuuh!

Folkspel

2011-10-25T09:17:00.001+02:00

"En stor lokal. En spelare, här kallat Offret, varför kommer ni att få reda på snart. Två spelledare, med varsitt verktyg för att ge elstötar. Ett kattdjur, eller en björn, det är valfritt. Vilt och argt och hungrigt, det är huvudsaken. Djuret kallas Vilddjuret.

I lokalen finns två dörrar. I vissa lokaler en dörr och en gallerlucka.

När spelet börjar ska Offret och två spelledare befinna sig i lokalen. Offret ska stå i ett hörn av lokalen. En spelledare öppnar ena dörren... och in kommer kattdjuret eller björnen. Det är lite olika varje spelomgång.

Nu kan spelet börja.

Offret skall nu springa diagonalt över rummet till den andra dörren, eller gallerluckan. Dessa är för det mesta olåsta. Meningen är att Offret skall springa från Vilddjuret och rädda sig in bakom dörren eller gallerluckan. Ibland är det låst. Men det vet inte Offret... som i och med sitt springande har lockat Vilddjuret att jaga.

Inte alla som är Offret hinner, även om dörren och luckan är olåsta. De flesta slås brutalt ned av Vilddjuret halvvägs till vad de tror är räddningen. Offret lemlästas. Spelledarna skyddar sig med elstötsverktygen. Bakom väggen till spellokalen sitter de som lagt pengar på om Offret eller Vilddjuret ska vinna."

Nej. Detta hoppas jag inte finns någonstans i världen. Inte på riktigt.

Hela natten har jag drömt detta. Vaknat och riktigt skakat. Somnat igen. Och så har det fortsatt. Som att trycka på pausknappen bara och så släppa upp den. Så fruktansvärt hemskt. Och hela drömmen var i färg. Dessutom. För jag vet inte att jag någonsin drömmer annat än i färg.

Fy vilken fasa!

Och nej, det var inte jag som var Offret. Inte Vilddjuret heller. Inte ens en av spelledarna eller någon av de som spelade om vem som skulle vinna. Nej. Jag såg det hela liksom uppifrån. Fast jag inte ville.

Och det jävliga var att det inte ens hjälpte att kliva upp och gå på toa, drömmen fortsatte ändå.

Vad menas med detta?

Saknad

2011-10-22T11:20:00.000+02:00

I veckan som var så var det tre månader sedan Leia lämnade jordelivet för ett liv i en annan dimension. Känns som tre år... eller trettiotre år sedan... hon försvann.

Jag saknar henne så mycket. Men vet också att hon ändå är med mig. Finaste Leia!

Utrustning

2011-10-22T11:05:00.001+02:00

Efter ett år i huset kändes det att... jodå, det går faktiskt att ha barstolar vid bardisken utan att vi känner oss övermöblerade. Och det är faktiskt ganska skönt att sitta just där vid ensam frukost, ensamt eftermiddagskaffe... eller på två man hand. Det är ju inte alla gånger man är hemma samtidigt. Och är man hemma samtidigt så går det ändå bra att sitta där och koppla av.

Så... jag införskaffade två stycken Ingolf barstol från det stora "knåpa-ihop-varuhuset". Ikea då, för ni som inte gissade. Man sitter så skönt på just de barstolarna.

Äntligen har vi också hittat soffbordet med stort S. Från samma pysselvaruhus som barstolarna. Hemnes heter bordet, men vi satte dit egna hjul under benen så att bordet är lätt att flytta vid städning. Lagom stort, lagom vitt och helt underbart. Bra också med en hylla under att lägga några magasin eller böcker när man läst klart dem. Eller inför att de ska läsas...

Naturligtvis ska mitt stora blåa glasfat fyllas med vita ljus som tänds. I fönstret står bland annat en stor tung belyst ängel från Betongflickorna, och en "adventshäst" av Bengt Lindberg. Taklampan är från Elkedjan, svart utanpå och härligt lila på insidan och med svart sladd och upphäng.

Oktobermåne

2011-10-22T10:52:00.000+02:00

Oktobermånen steg full och rund över Prästberget en kväll. Mitt emellan lyktstolpen och trädet fångade jag den.

Det finns en sak jag saknar med mitt fina hus... det är att månen skiner inte in genom sovrumsfönstret. Det saknar jag. Sover så gott i månskenet. Har aldrig haft några problem med fullmånen. Tvärtom.

Hur jag än gör kommer aldrig månen att skina in genom sovrumsfönstret... då måste jag ta bort min stora fina inglasade altan... och det kommer inte att ske. Never ever!

Outfit

2011-10-15T10:44:00.000+02:00

Laika Siberia, knappt två månader gammal

Det är ju så populärt att visa sin outfit i bloggen. I alla fall bland vissa. Jag vill inte vara sämre... så här kommer en av mina outfits.

Laika Siberias väst, där kan man sätta fast GPS-halsbandet på ryggen på henne istället för runt halsen. Signalen från GPS:en blir då en aning bättre. Fungerar även som signalväst så man ser hur hon står vänd. Plus att den är reflekterande.

Här är hela GPS-kitet. Garmin Astro 320 plus halsbandet DC40.

Min hundförarjacka, Pinewood. Snyggt med mönstret av träd och löv. Lätt och skön att bära. Många fickor.

Hundförarkeps. Swedteam. Skulle nog sitta bra med en mjuk stickad orange mössa också, för kalla jaktdagar.

Hundförarväst Swedteam. Min favorit. Gillar västar. Praktiskt med alla fickor som rymmer mycket. Och jag som inte gillar färgen orange... gillar faktiskt dessa skogsorange plaggen.

Till detta har jag även helt gröna jackor, helt gröna byxor, gröna handskar... och rejäla kängor som är underbara att gå i.

Ja, det var också en outfit! Men kanske inte som du hade tänkt dig när du såg rubriken. Jag gillar att vara ute i skog och mark och att jobba med hundarna. Mycket praktiskt då med dessa kläder. Och så jagar jag ju!

Vad tyckte jag då?

2011-10-10T19:46:00.000+02:00

Jag tyckte. Mycket.

Suveränt redskap.

Jag visste hela tiden var jycken var. Åt vilket håll hon sprang. Bort eller mot mig. Hur långt borta hon var. Och på kartan såg jag både mig själv och hunden... och hundens alla krumbukter och svängar.

Efter avslutat pass kunde jag läsa av hur långt hon sprungit och med vilken snittfart.

Det enda lustiga var att GPS:en visade att jycken stod och lutade sig mot ett träd... vad hon gjorde då vet jag inte.

En sådan vill jag ha!

För min jycke är värdefull och jag vill veta var hon är om hon drar iväg.

Laika Siberia

Garmin Astro på hund och sedan regn

2011-10-10T19:38:00.000+02:00

Garmin Astro 220

Fick låna en GPS till Laika Siberia... i går, söndag. Så ut i skogen bar det. Båda hundar var vilda av förväntan. Var lite krångligt att trixa på det styva halsbandet på en hund som är hal som en ål, stark och galen av längtan till skogen. Till sist satt halsbandet där och koppel och sele åkte av. Iväg bar det...

tjugo meter. Trettio meter. Femtio. Och så tillbaks... visst är jag duktig Matte?

Och så där höll det på. Små turer, större turer, cirklar och rakt och på snedden och än hit och än dit. Rulla i en älglega och gosa in älglukten ordentligt i pälsen... dricka i en vattenpöl. Nosa här och nosa där, nosa lågt och nosa högt... kolla, kolla, kolla... Laika Siberia är en hund med ögonen med sig. Inget undgår hennes hökblick.

Totalt blev det en mil spring för henne och snittfarten var 7 km/timme.

Hemma igen blev det dubbeldusch... ändå tyckte jag att hon stank gammal surälg. När hon torkat luktade hon dock som den gamla vanliga vovvan. Även Nicke fick en dusch, han var med i skogen men gick i långkoppel... och hann bara tänka att rulla sig i en älglega.

Tack och lov missade Laika Siberia brunstgropen. Hur hon kunde göra det fattar jag inte... men är tacksam att så skedde. Annars hade hon fått gå hem. Bredvid bilen. Luktade nog illa att sitta i baksätet med hundarna bakom.

Och på kvällen kom blåsten och regnet. Tack för att det väntade till vi var hemma i gott förvar.

Det gröna i fönstret är inget spöke eller så, det är min kamera som snackar med fönstret och tänker ut hur den ska ställa in sig.

GRATTIS Lasse!

2011-10-07T07:48:00.000+02:00

Idag fyller Lasse år

en helt vanlig fredag

som i och med det blev en helt ovanlig fredag

för en Lasses födelsedag är en stor dag

utan Lasse hade inte världen varit samma som den nu är

GRATTIS Lasse

önskar

Nina

Laika Siberia & Nicke Nicolai Kolja

Leia Skywalker

Första frosten

2011-10-03T10:30:00.000+02:00

Nja... nu var det ju inte riktigt så här mycket frost. Den här bilden är från förra hösten. Min första höst här i Åmynnet.

Min egen gräsmatta så grön och fin ut... men grannens var vitmålad av frost.

Kollade temperaturen och på den södra sidan har det varit en grad varmt, som kallast. Så undra på att herr Frost var och knackade på husväggarna. Knack, knack...

för något annat än kylan var det inte. Inte denna gång.

Kunskap är lätt att bära...

2011-09-30T23:26:00.000+02:00

om man slipper släpa runt på böcker och pärmar.

Nu ingår ju visst material ändå i mina kurser... men inte ansträngande tunga böcker. Mest är det lätta ark med papper fulla av text.

Denna höst känns inte betungande alls... med tre kurser. Qi-gong, Medial grundkurs och så Healingkursen. Kul och spännande!

Och på jobbet är jag tillbaks till vinterdelen, alltså vid en dator mesta tiden. Datoriserad idéspruta... skulle man kunna säga. För nu ska planeras och förberedas för nästa års verksamhet.

Riktigt sommarvarmt...

2011-09-30T23:20:00.000+02:00

blev det igen, under sista septemberveckan.

Ändå blev jag ond i halsen och snorig. Orättvist, när vädret är så ljuvligt. Fast det har ju egentligen inget med vädret att göra. Inte alls.

Det var någon som var generös med bacillusk eller virus. Och jag råkade vara mottaglig just då. Sånt som händer...

Björken blir allt glesare...

2011-09-28T20:41:00.000+02:00

bladen singlar likt snöflingor mot marken och ritar mönster på det ännu gröna gräset.

Vinden busade lite extra nu några dagar så löven har fått extra bråttom. Så björken blir allt glesare och lättare att se genom. Snart har solen bara kvistar och grenar att gömma sig bakom. Redan nu kan jag se det fina mönstret på solfläcken på väggen... av kvistar och grenar med sol bakom.

Tidigare inställningar på timern till änglabelysningen måste ändras. Det blev mörkt i fönstret och den tändes inte. Lite mörkare blev det förstås av att det mulnade på raskt. Regn är lovat under natten. Men det gör inget. Jag har tak över huvudet.

Om inte många dagar är även september månad slut. Det har gått så fort. Även om varje dag kan ha varit lång så har veckorna bara rasat iväg. Lite ledsamt är det... men det är smällar man får ta. Vi vet ju alla att efter sommar kommer höst och sedan vinter. Bara det att vintern är så lång och sommaren så kort. Kunde det inte fått vara tvärtom?

Trädgårdslanden är tömda. Utom persiljelandet. Där har persiljan inte fattat att det är höst och dags att sluta växa. Den slår alla rekord. Kanske för att jag gav persiljefröna healing innan jag sådde dem. Kanske bara ändå för att den vill växa och frodas. Det är ett helt hav av jättepersiljeblad.

Växterna har börjat tänka på att gå i ide. Det mesta har blommat över nu. Drar åt sig bladen och samlar ihop sig för att överleva en troligen kall vinter. Och jag längtar redan till vårens frodiga blåa rabatter. För det mesta är blålila hos mig. Helt underbart... som om himlen ramlat ned i mina rabatter.

Enda fördelen med vintern är att jag får elda i min braskamin... och att det blir jul. Och redan är jag less på vintern. Trots att den inte ens börjat. Hur ska detta gå?

För ett år sedan...

2011-09-28T20:29:00.000+02:00

i morgon, 29 september 2010...

var jag på väg till hundkurs med Laika Siberia. Hon var en busig storvuxen valp som hade jädrigt mycket spring i alla fyra benen. Och jag råkade stå där hon kom springande... trots att jag inte trodde att jag stod i vägen. Men tydligen så stod jag... just... i vägen. För hon brakade in i mina knäveck i hundraåttio knyck... jag flög som en vante... och landade på vänster arm.

Den bröts.

Fast jag åkte först till hundkursen, innan jag åkte till sjukan. Tänkte att jag inte kunde haft sådan otur att jag brutit armen... hade ju två år tidigare brutit min högra arm. Nä, det kunde inte vara brutet.

Men brutet var det... och på slutet innan jag fick hjälp var jag grinfärdig av smärta och trötthet. För det tog många timmar innan jag fick hjälp. Gubevars, bara en bruten arm... annat är viktigare. Om jag ändå bara kunde fått smärtstillande. Men det fick jag inte heller. Förrän väldigt sent. Var så dags då.

Idag har jag inga men av armbrottet på vänster arm. Ibland kan det skära som knivar på ett ställe, det är nog någon nerv som fått sig en törn. Men sånt går att leva med och det är ju inte var dag det känns.

Även högerarmen har gått till sig, efter armbrottet för nu tre år sedan. Det tog en jädra tid... men nu är den så gott som återställd.

Och nu får det vara nog med brutna kroppsdelar.

Laika Siberia

2011-09-25T19:44:00.002+02:00

Och jag fortsätter att tjata... om min lilla gumma. Leia Skywalker. Hon som jag saknar så... fast jag vet att hon är med mig. Alltid. Snorig nos på fönstret... och går fot. Fast jag inte ser henne.

Hon är fenomenal på att tala om att hon finns. Även på den Mediala grundkursen dök hon upp... och jag flinar och gläder mig. Min älskade älskade Skrutta.

Och från andra sidan ska hon en dag hjälpa mig med en speciell sak. Det gläder mig oerhört.

Fast egentligen var det Laika jag skulle tala om. Hon... den där ADHD-hunden.

Satt idag och skrev hundarnas namn. Alla mina hundar har ju flera namn... som Leia Skywalker... och Nicolai Kolja "Nicke"... så jag sände en fråga till Laika om vad hon heter mer än just Laika. "Siberia, förstås..." sänder hon tillbaka. Laika Siberia.

Jag som inte är så van att ta emot snack från djuren, tappade hakan. Sedan skrattade jag. Det är ju så det kommer att bli framöver. Ett jädra snackande. Jag testade att kalla på Laika med namnet Siberia... och hon lystrade.

Hon som lär mig Reiki-healing testade om jag kunde få kontakt med en bortsprungen katt. Det fick jag. Utan problem. Men den katten ville inte tala med mig. Den bara satt och funderade varför jag också hängde efter den... den ville vara på "fri fot".

Själv har jag bara tre kurser på gång...

2011-09-25T19:27:00.000+02:00

Nu är det den där tiden på året igen...

färgerna sprakar för att strax falna och dö... inkapslas i det stora vita som fryser ner både världen och oss människor i flera månader. Det var visst så också att det skulle bli en hemulvinter till, kall och lång och snörik. Bevare mig väl! Så vill jag ju inte ha.

Nu är den tiden på året igen...

då allt trappas upp. Skolorna håller på för fullt. Arbetena håller på för fullt. Kurser vareviga dag... alltid en kurs någonstans i vårt land. Måndag till fredag. Ibland även om helgerna. Fast kunskap är inte tung att bära. Och kunskap är bra.

Själv har jag bara tre kurser på gång... jag som skulle trappa ned och bara leva och njuta. Men nej... när godbitar som jag vill kursa i kommer i min väg... ja... då ramlar jag dit. Och det var ju det där med att kunskap inte är tung att bära.

Nu kursar jag i Qi-gong en kväll i veckan. Medial grundkurs en kväll varannan vecka. Och så Reikihealingkurs på det. Som klappat och klippt och skuret för mig.

Och jag älskar det! Det är ju vad jag vill lära. För nu har jag ju förstått att det är mot det jag travat genom hela livet hittills. Som en del av allt annat i mitt liv... gör detta mig hel. Hela jag. För även detta är en del av mig...

som man får ta... och hacka i sig... och vill man inte... så... ajöken då. Jag gör numera precis som jag vill. Och att jag vill... det kan ni ge er på. Förutom fotografering, skrivande, hantverkande och ett stort djur- och naturintresse... så... så är det.

På jobbet går almanackan mot kontorsarbete. Inte helt fel när minusgraderna står som spön i backen.

För...

nu är det den tiden på året.

Idag firar vi Nea!

2011-09-21T16:00:00.000+02:00

Idag firar vi Nea, som fyller år!

Grattis grattis

från Mamma och Lasse

Nicke och Laika

Leia

Dagens musikvideo

2011-09-17T11:42:00.000+02:00

Medicine for Mother Earth: Juan Manuel Vasquez - Medicine Power

Nu ska vi jobba på "min dröm"

2011-09-16T17:38:00.000+02:00

Sjösätta det stora projektet... var det. Min dröm...

den ska bli verklighet!

Det här med alltihop... livet och sånt...

2011-09-16T17:05:00.000+02:00

Jag var på en sittning. Den allra första jag någonsin varit på. Många gånger flyttades tiden... men till slut kom den måndag då det äntligen var dags.

Och vad jag fick veta! Ni anar inte. Jag gottar mig och flinar... för precis allt det jag fått till mig i meditationer bekräftades. Precis allt. Fick veta vad jag ska syssla med... både just nu och om ett tag... att jag ska ta tag i healingen - bums... att jag ska börja snacka med djuren - bums... att jag kommer att bli ett känt namn och att jag och Lasse kommer att ha gemensamma affärer... mer än att bara vara ett par. Vi kommer att "leverera" till hela vårt avlånga land.

Lasse och jag skulle leva ett långt och mysigt liv tillsammans... mediet såg en stor rosa bubbla och ett stort varmt hjärta... samt att vi levt tillsammans i flera liv tidigare... Liksom att någon har sett till att vi träffades, eftersom vi annars inte hade gjort det då vi rörde oss i kretsar långt från varandra... och att det var många mil mellan oss i verkligheten.

Jag fick hälsningar även från Leia-vovvan... det är hon som sätter nos-snor på fönstret där ingen levande hund kan nå... och att hon är med mig hela tiden... och går "fot"... och hon hade en önskan att jag skulle lära djurkommunikation. Smart vovve det där. Hon mådde så bra på andra sidan och var så glad.

"Träffade" även Far... som nu var i ljuset och skulle göra allt för att hjälpa mig.

Jädra spännande!

Till Lasse...

2011-09-16T16:44:00.003+02:00

En getingramsa...

Geting, geting, etterspik.
Från Satan är du kommen och honom är du lik.
Stick i sten men ej i ben.
Stick i backe men ej i nacke.
Stick i mull men ej i hull.
Sticker du mej så faller du död omkull

Hej Matte, här är jag!

2011-09-12T17:11:00.000+02:00

Jag mår bra... där på andra sidan.

Är så glad. Skuttar och springer fort... fort... fort...

Överlycklig.

Och lämnar nosspår på fönstren... där ingen annan vovva når. Allt för att hälsa till min Matte.

Älgjakt 2011

2011-09-12T17:04:00.001+02:00

Första veckan av höstens älgjakt har gått till de sälla jaktmarkerna. Sällan har jag sett en så fruktansvärt blöt och trist vecka som denna. Regnet har vräkt ned... absolut vräkt... ned. Och när det inte vräkte ned så blåste det småspik och kuling. Eller var dimma som följdes av regn. Regn. Regn. Regn. Finns egentligen inget mer att säga om denna jaktvecka... mer än att det verkligen var... skitjakt.

Det regnade så mycket att E4 översvämmades vid Bjästa, så att hela vägen mellan Docksta och Örnsköldsvik var det problem. Vägar skars av och små ras har varit lite här och där. Vatten har en fruktansvärd kraft.

Men men... jag gråter inte för det. Två år har det ju varit helt jädra underbart väder vid jakten... så om detta år regnade bort... tja, varför gråta över spilld mjölk. Eller spillt regnvatten. Nä... det kommer fler år. Och fler älgar.

I alla fall fick jag höra detta...men vad sjutton som menades vet jag inte... kan inte älgska.

Och här kan man höra mer älgar... bland annat att älgkalven låter som en hund.

Vem bits?

2011-09-03T20:59:00.000+02:00

Jag låg i biosoffan och latade mig på de tre kuddar som vovvarna får ligga på...

Matte och Husse satt i godan ro på den andra delen av soffan... och glodde på tråkig film. Tråkig film är sådana filmer där det inte är jakt, djur eller annat kul som jag kan gaffla och gapa åt. Fast jag tittade lite ändå på den tråkiga filmen... men säg inte det.

I alla fall, där låg jag i godan ro. Tänkte på lite av varje, så där som man gör.

Rätt som det är händer något läskigt så jag flyger upp och skriker... utan att Matte eller Husse ens tittat på mig... än mindre pillat och smekt. Ena kudden flög ned på golvet... liksom jag. Sedan var det inget kul där i biosoffan längre... mycket bättre att ligga under soffbordet. Där är det bara fötter. Och dem ligger jag på.

Nu ska Matte få prata...

som Laika säger så var vi i varsin del av soffan i bion.

Laika låg på korta sidan av soffan och vi satt i den långa delen. Ingen rörde ens Laika som låg mot kuddarna och slappade. Vi tittade på filmen som Laika beslutat att hon kunde vara utan och hade vänt sig med rumpan mot biodukens håll.

Rätt som det är skriker hon till och rusar upp så ena kudden ramlar ned på golvet och hon rinner också ned på golvet. Vi tittar förvånat på hunden... och kudden... och i soffan. Varför skrek hon? Varför rusade hon upp?

Verkade som att något bet eller stack henne. Där fanns inget som kunde varken bita eller sticka... men av Laikas skrik verkade det som att det hade gjort ont.

Fortfarande idag, ett par dagar efter incidenten... vet jag inte vad som hände med Laika.

Och inte nog med allt annat...

2011-09-03T20:47:00.000+02:00

det har även blivit september. Redan.

Har ju inte hunnit med sommaren än... juh. Då jobbade jag ju för två... eller tre och hade inte tid med att njuta. Fast det betyder ju att arbetsplatsen är känd och trevlig då många vill komma dit. Inte fel alls. Bara det att jag något år vill ha semester när alla andra har semester. Eller att jag vill få semester över huvud taget. Får nu se om jag ens hinner med någon väldigt sen semester.

I naturen rustas för invintring. Grannens äpplen dunsar ned i gräsmattan, rullar hem till mig. Vill inte ha grannens äpplen. Trädgården börjar se lite ansträngd ut. Överblommat. Lite vissnat. Lite avplockat. Lite... nedgånget... på ett sätt. Det som fortfarande växer och frodas är gräsmattan. Men det hör väl till vanligheterna. Som alltid.

Aldrig har jag, som denna sommar, fått så många och stora smultron... i mitt smultronland. Gott. Underbart.

Och aldrig har jag sett kantnepeta som växt så in i bombens högt. De ska ju bara vara låga, mina blev dubbelt så långa som de brukar ska vara. Istället för fyrtio centimeter ungefär... så blev de åttio till hundra centimeter höga. Vem slår det?

Pelargonerna på inglasade altanen blommar som bäst nu. Lite sent påtänkt tycker jag. Fast vad pellor tycker vet jag inte... de verkar nöjda med situationen... och har inte en tanke på att det blir bara kallare och kallare. Även på en inglasad altan. De lär bli varse...

Min sötnöt Leia

2011-09-03T20:36:00.000+02:00

Kan inte glömma min Leia... sötnöten. Min underbara hund. Den bästa av dem, fast alla har sina fördelar.

En dag, för inte så länge sedan när jag mediterade, kom hon springande och var så glad, viftade på svansen... och mina tårar rann.

Älskade sötnöt... skrutta... gumsimumsa... du fattas i flocken.

Ni som har katter - se upp!

2011-09-03T20:27:00.000+02:00

Giftig växt säljs på Ikea.

Katter äter och blir sjuka.

Här löper vi

2011-09-03T20:22:00.000+02:00

eller...

rättare sagt - Laika.

Fem veckor för tidigt, nästan sex veckor.

Vad skulle det vara bra för? Vem har lovat henne det?

Förstör ju älgjakten totalt. Fattar inte hon. Nej. Inte alls. Hon är glad ändå. Fast inte första veckan, då var hon låg och deppig.

Nu går hon och funderar på varför brorsan Nicke är snöpt. Onödigt, enligt henne. Nödvändigt enligt Matte. Här ska inga svartvita schäferjaktvalpar tillverkas, med ett ståöra och ett hängöra. Nix.

Men så här kan du inte göra fler höstar, Laika! Inte löpa när du ska löpa efter älg!

Angel Meditation - Part One - Ted Chambers

2011-08-27T11:38:00.000+02:00

Hittade musik och video... för änglameditation. Om någon ser änglar av detta låter jag vara osagt... däremot gillade jag musiken och videons alla underbara färger.

Nu önskar jag bara att ha all denna musik på en skiva. Men där går jag bet... hur sjutton hittar jag den?

Skjutit "Björnpasset"

2011-08-22T16:23:00.000+02:00

Och så var jag iväg tillsammans med grabbarna och sköt "Björnpasset".

Krutröken låg tung över nejden och smällarna skrämde nog all björn någon annanstans. Men visst fixade jag det, Björnpasset!

Foton: Nina, 2011-08-16

Och Nicke beundrar golvet

2011-08-22T16:19:00.000+02:00

eller rättare sagt... han beundrar bollen som ligger på golvet... men bollen syns ju inte. Han kan konsten att stirra ut en boll. Hur länge som helst står han beredd om ifall att någon skulle komma på att rulla bollen. Eller kasta...

Nicke är fruktansvärt bollsäker. Tar vilken boll som helst i vilka konstiga kast som helst... nästan. Smack, så sitter bollen som gjuten i hans stora mun. Och lyckan är gjord!

Laika spanar över sitt revir

2011-08-22T16:14:00.000+02:00

En solig och varm augustidag satt Laika på vår inglasade altan och spanade ut över reviret.

Den fläskiga gråhunden spatserade omkring och gjorde lovar runt på granntomten, detta måste övervakas. Laika anser att om en annan hund ser hennes revir är den för nära... eller om hon ser en hund då är den för nära. Också.

Men mest tänker hon på skogen och jakt.